Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

— Pierre Brunier, sade han till honom, har nyss gjort ett förfärligt fall. — Ah, den stackars gossen. — Och jag har kommit hit, herr Vorimore, för att fråga hvad vi skola göra. — Har han inte läkare? — Jo herre, hitintills har han haft en, och jag tror att det är hans olycka. — Åha, tror ni det? Han visade sig försumlig på sednare tid, den der Brunier. — Han var sjuk, herre. — Vi skulle vilja bespara honom hopitalet. XII. Ett sammanträffande på hospitalet. — Min vän, sade herr Vorimore, förlomarne missleda er. Vår styrelses viswet har förutsett allt inom nutida hospialer. Fakultetens förnämsta läkare stå ill den fattigastes förfogande, likemed.en, beredda under vetenskapens ögon, äro. förfalskade; barmhertighetssystrarne ömna och underläkarne vaksamma, madraser och lakan förträffliga. I sin vindskrubb kan Brunier omöjligt påräkna den mvårdnad och uppmärksamhet, som hang illstånd kräfver. Det är klokheten och nenskligheten, som tala genom min mun. ligten bjuder er ovilkorligen att föra er amrat till hospitalet. Saturnin vände krampaktigt sin mössa nellan händerna och vände Vorimore rygen, utan att svara. — Skynda er, min vän, fortfor patronen, det han följle honom till dörren, så att i snart kan återvända till bygget. Arbearne lägga händerna i kors under uppyningsmannens frånvaro.