UHgASL vådaer Man Kän LUKAS 81g OCH HATrades ej heller, ty ännu fortfar det, och inga tecken antyda på ändring. Att vid sådan väderlek vextligheten under Englands i allmänhet så blida luftstreck skall skjuta fart, är naturligt; ,,man riktigt ser huru det växer. I kapp med grönskan vexer omfånget för de frivilliga truppernas tillämnade påskrevy, som i år skall hållas vid Portsmouth, enligt hvad jag förut berättat. Man vet redan, att öfver 30,000 man, oberäknadt de stående besoldade eller s. k. reguliera trupperna, komma att möta der, och det hela är arrangeradt efter en mycket storartad plan. I går hade de frivilliges kärläkare sammanträde, för att organisera sig till ett helt med öfverberäl och stab. En del af flottan kommer att deltaga uti manövrerna. Alla de unges tankar äro upptagne med anordningarne för denna egendomliga och imposanta fest, medan de äldre deremot nu endast tala om , Irish Church. Irländska frågan är nu allvarligen på tapeten; men om sjelfve fenierna, som framtvingat hennes upptagande på dagordningen, hör man numera föga, och för att visa huru litet regeringen fruktar dem, har inrikesministern i veckan betackat de af honom förliden höst till inträde i poliskåren inkallade frivilliga specialkonstaplarne. Synnerlig nytta hafva de lyckligtvis ej kunnat göra, utan i preventivt hänseende. I går inlemnade finansministern till parlamentet regeringens förslag att inköpa de privata telegraflinierna och att ingå kontrakter med jernvägsbolagen angående begagnande af deras linier. Hela telegrafväsendet skall, enligt detta förslag. ställas under poststyrelsens förvaltning, och meningen är att införa ett uniformt och lågt porto, för att bringa ordning i det verkligen kaotiska tillstånd, som nu råder. Olika bolag hafva olika beräkningssätt, men det värsta af allt är, att ingen kontroll finnes; ofta fördröjas telegrammer, så att man godt hinner skrifva med samma resultat. En god anordning hafva dock de engelska telegraftaxorna gemensamt: här slipper man nemligen betala för adressen och underskriften. Detta borde svenska telegrafstyrelsen skrifva sig till minnes, ty allmänhetens lust att begagna telegrafen beror ej så litet derpå. Mången tvekar att telegrafera, då han, för en tydlig adress och underskrift, behöfver begagna så många ord, att han i ett enkelt telegram svårligen kan uttrycka hvad han vill säga. Att telegrafverket lika väl som allmänheten skulle vinna på reformen är icke tvifvelaktigt. Dagen innan det ifrågavarande regeringsförslaget framlades i parlamentet upplästes i vetenskapsakademien ett förslag af en mr Raphael Brandon, hvilket afhördes med mycket intresse och bland allmänheten väckt stor uppmärksamhet. Med stöd af säkra beräkningar och statistiska uppgifter föreslår hr Brandon, attstaten skall inköpa alla jernbanorna mot obligationer löpande med 445) Z ränta, ställa det hela under en förvaltning samt införa en likformig passageraretaxa öfver hela landet, i likhet med hvad nu eger rum med postportot. Han säger, att då Rowland Hill föreslog det lika brefportot (som han ock genomdref), trodde man, att en menniska var galen, som ville intala regeringen till något så halsbrytande som att låta transportera ett bref 400 mil för samma pris som 1 å 2 mil. Resultatet har emellertid slagit med häpnad. Det är på grund af denna erfarenhet Brandon nu föreslår en afgift af 3 pence för tredje, sex pence för andra och en shilling för första klass å jernbanorna — när de blifvit statens — hvarthän eller huru långt man på dagen vill resa. ärsbiljetter skulle också utlemnas å 25 för första och 15 E för andra klass, då innehafvare af dylika fingo resa hvarthän och huru mycket de önskade. Utgångspunkten för hans förslag är en statistisk uppgift öfver årliga antalet passagerare, jernvägarnes inkomster af persontrafiken, samt årliga antalet tillryggalagda banmil. Förslaget visar hvad hvarje banmil nu inbringar och kostar, angifver inkomsterna af hvarje vagn, samt framhåller huru många platser som nu rulla obesatta och utan inkomst årligen fram och tillbaka. Vore alla dessa ständigt fullsatta, komme inkomsterna att se helt annorlunda ut. Brandon visar vidare, huru olika prisreduktioner skulle verka, tills kan kommer till det resultat, att de af honom föreslagna afgifterna äro tillräckliga, när man tager i betraktande en ökad trafik. Han tror, att man dock ej kan göra sig ett begrepp om huru storirtadt trafiken kommer att ökas, men hyzer den fulla förtröstan, att staten icke ulenast icke skall göra någon förlust geiom inköpet af jernvägarne och reduktionen af priserna till samma passagerareisgift öfver hela landet, hvarthän och huru ångt man än skulle vilja fara, utan bör i ramtiden kunna, liksom med postverket, leraf hafva en inkomst. Förvaltningen, ordnad till ett helt, blefve säkrare, billizare och mera landsgagnelig än som det iu tillgår, då hvarken aktieegare erhålla medeltal någon synnerlig ränta, ej heler allmänheten kan lita på säkerhet för if och lem. Visserligen finnes kontroll, nen huru svår någon sådan är, vid ett så nveckladt jernvägssystem som i Storbriannien, inser en hvar, men hvad som håler bolagen i schack med att undvika slarf, r att vid olyckshändelser eller skador lömas de till penningersättningar, ofta af anska betydliga belopp. Till köpet forrades ej något kapital, emedan statens — — — — ————