Andra kammarens um älliga utskotts (3:o 4) utlåtande n:o 5, i anledning af våckt motion (n:o 155) om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande befrielse för alla fartyg under nio nylästers drägtighet och sex fots djupgående att, vid utklarering till utrikes ort, taga lets och erlägga lotspenningar. Under förmälan burusom, enligt kongl. förordningen af den 9 Juli 1562, fartyg äro skyldige att vid utklarering till utrikes ort erlägga lotspenningar, antingen lots begagnas eller ej, fastän manskapet på de mindre fartyg, hvilka idka sjöfart å grannländerna, känner larvattnet lika väl som otsarne — har herr G. E. Widell uti en till utskottet remitterad motion föreslagit, att, då ofvannämnda lotstvång är hårdt och onödigt, emedan det betungar en fraktfart, som idkas med ringa förtjenst, och det afser att gynna lotspersonalen, som blifvit försedd med skäliga löner, riksdagen inginge till Kongl. Maj:t med en underdånig skriflvelse i ofvan anförda syftning. Kongl. förordningen angående lotsoch fyrinrättningen i riket af den 9 Juli 1862, jemförd med kongl. kungörelsen af den 11 April 1867, ålägger i allmänhet fartyg och båtar, som till utrikes ort afgå, att begagna lots och frikallar i 5 2 från denna skyldishet endast: a) vid fart inrikes orter emellan, kronans såväl bevärade, som obevärade fartyg, af mindre än 5 fots djupgående; b) enskild person eller bolag tillhörigt svenskt eller till kustfart här i Tiket berättigadt utländskt ångfartyg, som gör regelbundna resor endast emellan svenska och danska orter vid Öresund; c) skånska och danska förjemans-båtar, icke öfverstigande tre nyläster; d) andra svenska och danska båtar af samma lästetal, då de användas till sjöfart emellan svenska och danska orter vid Öresund; e) siskköpare i Stockholm tillhöri sumpar af högst fem nylasters drägtighet, då dessa farkoster för öfvertörandet af fisk användas i färd till eller från Finland och Åland. 15 3 mom. 4 stadgas derjemte: , Fartyg, som ligga mindre djupt än 6 ot. erlägga lotspenningar — — — såsom för 6 fots djupgående. Bland ofvan citerade få undantag, som lindra lotstvånget för den sjöfart, som eger rum mellan Sverge och grannländerna, Danmark och Finland, saknar man något, som afser att bereda lika behöflig lättnad för den sjöväga samfärdseln med Norge, det grannrike, med hvilket-vi dock äro aldra närmast förbundne. Från gränsorten Strömstad klagas ock öfver: att skärgårdsbefolkningen, som med smärre fartyg och ringa förtjenst idkar fraktfart på Norge och der är befriad från lotstvång, måste, vid utklarering från Strömstad, för hvarje resa med ett fartyg, som ligger 6 fot djupt eller mindre, till lotsarne erlägga 3 rdr 65 öre, hvilket utgör en ganska kännbar afbränning på den lilla frakten. Denna klagan synes ock utskottet ganska befogad; men det återstår att tillse, huruvida den rättighet, som tillkommer lotsarne att uttaga lotspenningar af fattiga sjöfarande, hvilka icke hafva af nöden, ej heller råd, att taga lots, kan i någon mån inskränkas, utan att lotsarne genom en sådan inskränkning beröfvas sin utkomst. Inom utskottet har, rörande denna fråga, den upplysning vunnits: att till lotsarne utgå från de at sjöfarten inflytande fyroch båkumgälderna fasta löner, hvilka jemte de vexlande och till inkomster, som de bereda sig genom lotsning, i allmänhet göra lotsarnes ställning förmånligare och mera betryggad än deras vederlikars bland fiskare och sjömän. Letsarnes löner äro, med afseende å den större eller mindre inkomst, de äro i tillfälle att bereda sig genom lotsning, indelade i tre klasser med två lönegrader i hvarje, nemligen en löneklass med 300 rdr i första och 200 rdr i andra lönegraden, en med 200 och 120, och en med 120 och 60 rdr. Den minsta lönen tillfaller lotsarne på sådana lotsplatser, t. ex. inloppen till Stockholm och Göteborg, der förtjensten genom lotsning är störst. Eiter hvad sålunda upplysts, förekommer det utskottet klart: att en lättnad för sjöfarten genom befrielse från skyldigheten att till lotsarne erlägga utgående lotspenni då icke lotsbiträde anlitas, är billig och bel utan förnärmande af lotsarnes skäl iga rätt och utan statsverkets besvärande med ersättnings anspråk från deras sida, medgifvas, helst redan, genom erläggande af syroch båkume Ider, skattar till lotsvisendetoch lotsarne af d medel kunna, genom uppflyttning i högre löneklass eller på annat sätt beredas ersättning för minskad lotsförtjenst, om sådant på någon station undantagsvis kunde anses behöfligt. Ehuru alltså ett fullkomligt uttagande af detta steg, nemligen befrielse för den i många hänseenden missgynnade sjöfarten från utgående lotstvång, visserligen kunde vara påkalladt, och behofvet af lotsarnes tillsyn för att förekomma olaga lastning, icke mera, efter exporttullarnes borttagning, är för handen såsom skäl för åläggandet att taga lots vid utgående; så vill dock utskottet nu inskränka sig till den hemställan att, — i likhet med hvad förra riksdagen i en liknande fråga, nemligen vi anledning af väckt motion om befrielse från infartspenningar för vissa fartyg i en underdånig. skrifvelse till Kongl. Maj:t yvtrat om den inhemska sjöfarten, att den, ,.särdeles den, som eger rum med de mindre fartygen, synes vara i behof af all den lindring i afgifter, som densamma billigtvis kan ber edas. — riksdagen uti underdånig rifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådan yg, som icke öfverstiga . åtgärd, att alla antingen nio : fots åjupgåe wsters dragtighet eller sex arda vid utklarering till utrikes ort betriade från skyldigheten att taga lots och erlägga utgående lotspenningar. Stockholm den 23 Febr. 1868. På utskottets vägnar: G. C. Witt. iga