Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1868, sida 1

Nu var jag således alldeles ensam. Patron Magloire förstod min smärta och sade till mig: — Min gosse, du måste resa din väg. Chartres är inte längre stället för dig. Och han skref med sin prydligaste stil: Till herr Vorimore, muroch byggmästare, rue Saint-Antoine, 40, Paris. Det var ett rekommendationsbref. Magloire följde mig till bangården. Och vid nattens inbrott anlände jag till Paris. Ni gissar, herre, att jag i god tid begaf mig till herr Vorimore. Åsynen af den parisiska verksamheten uppehöll mig under vägen. Gatsoperskorna förvånade mig isynnerhet genom sina smutsiga halmhattar, söndriga träskor och trasiga ullstrumpor. Alla dessa häxor sopade tillsammans gatsmutsen, medan de snattrade som en skara nyss vaknade foglar. För resten voro de höfliga nog. Alla bland dem, som jag frågade, svarade mig: — Åh, stackare; — rue Saint-Antoine, det är den här. — Gå bara rakt fram i två timmar, så är ni framme. — Gå; jag begärde inte bättre, och jag gick rakt framåt och så fort som möjligt; men vid hvarje gathörn uppehölls jag af dussintals kärror och åkdon. Jag skulle heldre hafva sått sex lieues på våra slätter i hembygden, än tvåhundra steg bland detta virrvarr och dessa hinder af alla slag. Slutligen kom jag fram. Klockan var nio, och herr Vorimore höll just på att raka sig. Jag lemnade det dyrbara brefvet till en mycket nätt mamsell, som der