Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1868, sida 1

X. En pariserarbetare. Vår patron kallade sig Magloire och Baptistin, men han föredrog Magloire, som rimmar med , victoire. Han var en verklig typ för en hederlig gammal arbetare, som blifvit mästare. Han hade det gladaste och faderligaste lynne, då fullt upp med arbete fanns, men blef plötsligt nedstämd och sorgsen, då vintren nalkades, och arbetet inskränktes. För öfrigt höll han af oss alla och behandlade oss som kamrater, både stora och små. De, som hela dagen äro sysselsatta med något kroppsarbete, bruka vara uppspelta vid måltimmarne. Jag blef den, som måste bära hundhufvudet; en sittopp från höger, en puff från venster, en lektion i fransysk boxning här, undervisning i käppfäktning der, kastad hit och dit som en boll, och dessutom frukosthemtning efter hela svärmens olika smak. Några föredrogo svinöron, andra tungan. En och annan läckergom var galen i rökt sill. Och hvad fordrade de inte allt för sina två sous! Qvarterets hökare hade fattat tycke för mig och gåfvo mig goda portioner. I få ord, knuffad, smekt, örfilad och smickrad, allt efter omständigheterna, förflöt min tid raskt. Mästaren var en rättvist man och dolde det ej för någon. Då han såg att jag fattade håg för yrket, föstade han sig vid mig och gaf mig vänskapliga råd, hvaraf jag drog fördel. Efter sex månader förtjenade jag maten, och efter det första årets slut uppbar jag tio francs i månaden och hade kunnat köpa mig stöflor. Hvilken glädje!