ÅEtner OCh Åther spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar — 1 kanna 2 rdr 40 öre. Onsdagens plena. Diskusslonen om hyitbetssockertillyerkningen. Första kammaren. Uti motioner, som inom kamrarne afgifvits, hade, i afseende på den inhemska hvitbetssockertillverkningen blifvit föreslaget af hr Arrhenius, ,,att en tid af fem år, eller från och med 1568 till och med 1872, må bestämmas, inom hvilken tid såväl de nu i) landet befintliga hvitbets-sockerfabriker som andra dylika, hvilka under denna tid kunna komma att hos oss uppstå, må från accis vara fritagna samt endast underkastade bevillningsafgift, efter hvilken tids förlo p riksdagen efter omständigheterna bestämmer dn beskattning, som möjligen kan anses böra åläggas landets hvitbetssockerfabriker; samt af hr Hedlund, att riksdagen måtte besluta, att fabrikationen af hvitbetssocker skall beläggas med en tillverkningsskatt, som motPyarar tullen å råsocker, eller med andra ord, den förlust, som tillskyndas statsverket genom den förMinskning i tullinkomster, som vållas af den skattefria hvitbetssockerfabrikationen. Uti häröfver afgifvet betänkande n:r 10, hade bevillningsutskottet, som i likhet med motionärerne anser att en serskild beskattning bör åläggas hvitbetssockertill verkningen, dock icke funnit sig i sakens nur rande outredda skick kunna tillstyrka de i motionerna framställda förslag, utan inskränkt sig till att föreslå riksdagen, att hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes genom sakkunniga personer låta undersöka och utreda, i hvad mån och på hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker inom landet lämpligen kan och bör åläggas serskild beskattning, samt för nästkommande riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder. Denna fråga framkallade en liflig diskussion. Herr Arrhenius framhöll den stora vigten och betydelsen af sitt förslag, såväl ur statsekonomisk synpunkt som ock i betraktande af de fördelar, som landet deraf skulle vinna. Tal. ingick i ett vidlyftigt och sakrikt anförande om hvitbetsodlingens framsteg och om de försök som blifvit gjorda för att utröna hvad man kan hoppas af hvitbetsodlingen i stor skala här i landet. Dessa försök hafva ledt till det resultatet, att det nu är ett faktum att i Sverge kan odlas hvitbetor, som fullt motsvara, ja till och med öfverträffa de utländska hvitbetorna. Den nu väckta frågan är af den art, att den alltjemt skall återkomma tills den vunnit en nöjaktid lösning och uppmanade tal. kammaren att genom bifall till motionen gifva saken ett moraliskt stöd, som skulle följa den till en jjusare framtid. Under loppet af det förflutna året har på flera ställen i landet varit fråga om att upprätta hvitbetssockerfabriker, men man har afskräckts derifrån genom det obestämda skick, hvari frågan om beskattningen nu befinner sig. Att denna fruktan var grundad känner hvar och en och derföre hade tal. inlemnat sin motion om vissa frihetsår, hvarunder fabrikerna skulle kunna utveckla sig och blifva solida nog att bära en skatt, och under hvilka år jordbrukaren skulle få tid att sätta sig in i hvitbetskulturen, som i början är både kostsam och svår. Att genast på hvitbetssockertillverkningen lägga en skatt, motsvarande åsockertullen, vore att qväfva denna näring i sin linda. Tal. anförde exempel på hur man i andra länder gått till väga under samma förhållanden. I Tyskland hade man till att börja med beskattat hvitbetorna med omkring ett qvarts öre pr centner, men sedan höjt det så att man för näryarande betalar 72 silbergroschen pr centner. Öfverallt har man omhuldat denna näring i sin begynnelse och vunnit storartade resultater. Och icke nog med hvitbetskulturens fördelar i och för sig sjelf, den har också med sig att jordbruket i allmänhet gör storartade framsteg, ty det intensiva jordbruket blir en följd af hvitbetsodling. Tal. kunde icke nog betona de oerhörda fördelar som skulle följa genom att hvitbetssockerfabriker upprättades öfverallt i landet, der jorden och läget gjorde dem lämpliga. Men för att nå denna önskan måste man gifva näringen trygghet och låta kapitalister och jordbrukare veta hvad de hafva att rätta sig efter. Tal. slutade sitt anförande med att föreslå följande beslut, nemligen: zatt riksdagen, som anser att hvitbetssockerfabriker böra under vissa till antalet bestämda år från det, då de varit anlagda, vara från serskild skatt befriade, vill hos K. M:t anhålla, att K. M:t behagade låta genom sakkunniga personer undersöka och utreda, om och på hvad sätt såväl nya hvitbetsseckerfabriker, efter frihetsårens slut, som äldre sådana fabriker kunna eller böra åläggas serskild beskattning, samt för nästkommande riksdag framställa förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning kunnat föranledaGrefve Henning Hamilton, med hvilken grefve C. G. Mörner hufvudsakligen instämde, önskade återremiss, för att utskottet måtte blifva i tillfälle att föreslå en framställning till K. M:t att taga i öfvervägande, dels hvilka åtgärder kunde anses böra vidtagas för uppmuntring af hvitbetssockerfabrikationen, dels ock om någon skatt borde läggas å densamma, . Grefve Eric Sparre yrkade rent afslag, ty deri trodde talaren att det moraliska stöd borde ligga, som representationen borde gifva åt saken. Talaren förlöjligade dessa framställningar, att lägga skatt på en industri, som icke finns, och jemförde ett sådant försök med Frankfurterharlamentets