Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1868, sida 3

— Sedan fortifikations-kassören O. F. Lund3 gren den 24 sistl. Mars hos polisen anmält, att ur fett Göta artilleri-regemente tillhörigt, utmed Qvarnbergsgatan beläget förrådshus blifvit under de sitista åtta dagarne genom inbrott, dervid några brä der å bakväggen frånbrutits, bortstulet 2 nattbäcken af koppar, tågvirke samt åtskilliga jernspett och släggor, har poliskonstapeln Engqvist några b dagar härefter anhållit manspersonen Carl Aug. Liljestrom såsom misstänkt för dessa, stölder. Vid förhör med Liljeström uppgaf denne, att då han den 21 Mars på förmiddagen händelsevis gått bakom nämnde hus, hade han der träffat en okänd karl, med hvilken han samtalat, shvarvid denne visat honom att han utbrutit några plankor i väggen å huset, der han lagt sig till ett bäcken af koppar. Detta anmodade han Liljeström att sälja, hvilket denne äfven försökte hos en kopparslagare Friksson, men som icke ville köpa kärlet, förrän Liljeström visade huru han fått I det, hvarjemte Eriksson i afvaktan härpå behöll bäckenet. Påföljande Måndag träffade Liljeström samme okände kamrat vid Skeppsbron, hvarvid de söfverenskommo att ånyo helsa på nämnde förrådsnus, dit de begåfvo sig och ingingo genom öppningen å väggen, hvarefter de medtogo en bundt tågvirke, soms försåldes till en lumpsamlare vid Köpmansgatan för 67 öre. Derefter åtskiljdes de, soch har Liljeström sedermera icke afhört sin medhjelpare. . Kopparslagaren D. A. Eriksson bekräftade riktigheten af hvad Liljeström uppgifvit angående dennes försök att sälja bäckenet, hvarvid Eriksson qvarhållit kärlet, på misstanka att det kunde vara oärligt åtkommet. Lumphandl. A. C. Dobel upplyste, att han dagligen uppköper gammalt tågvirke, men att han icke bestämdt visste huruvida han köpt något sädant af Lilje,tröm. Inför poliskammaren vidhöll Liljeström förenämnde berättelse om inbrottet och stölderna af bäckenet samt tågvirket, men förnekade att ha någon kunskap om hvarthän de andra saknade persedlarne tagit vägen. Målet remitterades, och Liljeström insattes i cellfängelset. — Efter anmälan af drängen J. A. Jonsson, som innehar tjenst i Majorna, att han i Måndags på aftonen mistat genom stöld i drängkammaren ett par doffelbyxor, en klädesväst och en paletå, hvarför han misstänkte förre trädgårdsdrängen August Larsson, enär denne samma qväll varit inne i nämnde kammare, blef Larsson eftersökt och befanns vid anträffandet följande dagen inneha qvitto på att berörde klädespersedlar blifvit belånte å pantlåneinrättningen för 6 rdr, hvilka penningar han ännu hade hos sig. Larsson tillstod vid med honom hållet förhör, att ban begått stölden. Han hade fått låna nyckeln till drängkammaren af Jonsson för att ingå dit i något ärende, derefter han vid bortgåendet tagit nämnde klädespersedlar med sig, hvilka han följande dagen belånat å pantlåneinrättningen. Hos poliskammaren vidhöll Larsson hvad han förut uppgifvi Målet hänvisades till rådhusrätten, och fick Larsson under tiden vistas på fri fot. — En dag för icke länge sedan gjorde en af landtbrukaren E. Polemans drängar den ledsnmmma upptäckten, att en ko blifvit bortstulen ur ladugården. Man anställde straxt skallgång efter det försvunna kreaturet och genom spår i den nyss förut fallna snön lyckades det att å torpet Skår i Skepplanda socken igenfinna kon, och att äfven der ertappa tjufven, hvilkens namn var August Carlsson från gården Skår. Sedan Carlsson hitförts med fångskjuts från cellfängelset i Venersborg, dit han blifvit införpassad, var han i Tisdags inställd till förhör i poliskammaren, då han uppgaf, att han smugit sig in il: Polemans ladugård och gömt sig derstädes, medan en af drängarne gifvit kreaturen foder. Han öppnade sedermera dörren å husets baksida och förde derigenom ut kon. Kort efter sin hemkomst till modern, som är boende å Skår, blef han fasttagen och häktad. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten, och Carlsson återsändes till cellen. Rådhusrätten. Unga tjufvar. Under de sednaste månaderna hade väktaren å varfvet Kusten, J. Andersson, förmärkt att å der i vinterlag liggande fartyg flera ombord befintliga saker bortkommo. Än hade tjufvarne brutit upp kajutan å ett fartyg och ur skåpen derstädes tillgripit böcker, buteljer m. m., än hade de, då icke något annat stod att finna, frånbrutit blyplåten å skeppssidorna eller skurit sönder tågen samt tagit med sig deraf så mycket de kunnat bära. Någon spaning å tjufvarne ficks emellertid icke under lång tid, tills slutligen natten till den 19 sistl. månad Andersson lyckades på bar gerning gripa en pojke, som var i färd med att bryta upp en kajuta å en brigg. Vid förhör med honom upptäcktes, att ett helt band af pojkar, utzörande tillsammans 10 stycken och frän 10 tili 15 år gamla, organiserat sig för att bedrifva stölderna. Några hade tjenstgjort som väktare, andra åter som försäljare, och som anförare för dem allesammans stod ynglingen Carl August Nilsson. I handlanden C. Sandahl i Majorna och enkan Christina Larsson hade de funnit begärliga köpare af tjutgodset, och hos begge hade de äfven upprepade gånger infunnit sig med de saker de kommit öfver. I förrgår voro pojkarne, hvilka alla utom Nilsson fått vistas på fri fot, inställde vid rådhusrättens afdelning för brottmål; en del af deras föruUdrar och siägtingar, tillika med köparne, voro afven inkallade — det hela företeende en anblick af högst sorglig beskaffenhet. Flere af dem hade blott af lättsinne följt med; för andra vår det åter ej första gången de voro framme, och försökte dessa att skjuta skulden på sina andra kamrater. Som 5 af dem ännu icke fyllt 15 år, blef deras straff , denna gång att agas af föräldrarne; 4 dömdes att hvardera böta 5 rdr och Aug. Nilsson att i 8 månader hållas till straffarbete å fästning samt att i 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende. De begge köparne af godset dömdes att för det de inlåtit sig i håndel med misstänkta personer avardera böta 5 rdr. — Våld mot poliskonstapel. Samma dag förekom äfven ett från poliskammaren remitteradt mål, handlande om ett af arbetskerlen J. Larsson begånget våld mot poliskonstapeln Löfgren. Enligt den sistnämndes anmälan skulle så tillgått, att selan Larsson Söndagen den 22 sistl. månad inkommit å ett nykterhetsvärdshus vid Sillgatan och der uppfört sig oskickligt samt derför blifvit tillsagd it gå sin väg, han deck icke efterkommit tillsä3 selsen utan satt sig till motvärn och våldfört sig å Löfgren, då denne skulle utföra honom. Larsson, som emellertid häktades, förnekade åter vid domstolen att på något sätt ha utöfvat våld mot poliskonstapeln, utan påstod i stället att det just varit denne sjelf, som genom sitt brutala uppförande vid tillfället framkallat hela oväsendet. Trenne vittnen voro i anledning häraf inkallade, och deras sammanstämmande berättelse gjorde äfven att rådhusrätten frigaf Larsson ur häktet samt fällde honom att böta 15 rdr, hvarjemte poliskonstapeln fick en välförtjent påminnelse om att en annan gång iakttaga mera lugn och humanitet vid utöfningen af sin tjenstebefattning. (Från Stockholm). Eldsvådan på Kungsholmen i Måndags natt, dervid egendomarne n:r 4 och 6 vid Bergsgatan, båda bestående af trähus, till det mesta nedbrunno, var i Tisdags föremål för polisundersökning. Icke mindre än 16 personer voro inkallade för att i saken höras; men huru elden, som börjat uti en emellan egendomarne varande vedbod, kunnat der uppstå, blef icke utrönt. En utaf de många i egendomarne boende hyresgästerna, en hustru Johansson, hvilken varit uppe om natten för att göra i ordning till afflyttning dagen derpå, hade kort före farans varsnande hört en person skyndsamt begifva sig r gården och utåt gatan samt slå J