Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1868, sida 2

finnas några så ämnen, som skulle kunna bidraga till organismens underhäll och kallas näringsämnen, men just dessa finnas i förhållande till de öfriga i minsta mängd och i allmänhet i så minimala qvantiteter, att de icke kuhna tagas i be: traktande, då man bedömer extraktets närande förmåga, som derföre måste anses vara i det närmaste lika med noll. Extraktet kan derföre icke kallas för föda, utan en krydda, saltad med en förträfflig blandning af olika salter. Buljongen måste anses såsom ett vatten med litet köttextrakt, d. v. 8. ett saltadt och något kryddadt vatten.Lika illa visar herr Almen det förhålla sig med extraktets värde såsom botemedel, i hvilket afseende dess användande kan verka t. o m. skadligt: Herr Almån afslutar sin intressanta undersökning med följande yttranden: Köttextraktet, såsom en i mitt tycke dålig, jligen af andra omtyckt krydda, må köpas och säljas af hvem som helst, utan att en tredje har något dermed att skaffa; men köparen, kärdeles den mindre bemedlade, bör få veta, att han för sina penningar ej erhåller någen föda, utan endast en salt krydda. Då jag läste de puffande annonserna om det Liebigska köttextraktets stora förträfflighet mot nära nog allt ondt, och då äfven i vetenskapliga tidskrifter dess införsel till Europa framhölls såsom en välsignelse för menskligheten, erinrade detta mig lifligt om den gamla sanningen: ,,mundus vult decipi, ergo decipiatur. Skall alimänheten bedragäs, så må det åtminstone ske utan allt, ja äfven tystnadens bifall frän läkarne. Må dessa såsom de enda kompetente förbehålla sig sjelfva att bestämma bruket af det Liebigska köttextraktet såsom läkemedel, och efter noggrann pöming behålla eller förkasta det; må de göra klart för sig sjelfva, huru ringa eller stor detta medels närande förmåga är, och sedan söka att bibringa den allmänhet, som så ofta frågar dem till råds härom, riktiga åsigter, så att åtminstone den obemedlade och fattige ej må för sina små tillgångar köpa litet salt och odugliga extraktivämnen i stället för en inbillad, värdefull föda. För min del har jag känt mig uppmanad att efter förmåga lemna några upplysningar om ifrågavarande ämne. Jag tror också tiden vara inne att fästa den allmänna uppmärksamheten på denna och dylika frågor äfven i vårt land, hvilket hittills lyckligtvis och till stor del genom det förtjenstfulla sätt, hvarpå medikamentshandeln hos oss bedrifves, blifvit temligen förskonadt från denna mängd af panacer, som öfversvämmar utlandet och der man, till vinst för några få, men tillskada för mängden, ockrar på okunnighet och fördomar, hvilka aldrig äro lättleddare än i de menniskan så omedelbart intresserande frågorna om helsans bevarande och sjukdomarnes botande. . — Seglationen på Venern är — skrifves från Venersborg i går — nu så till vida öppnad, att några seglare, som varit vinterliggare här i hamnen, riggat opp och begifvit sig norrut. Lngt torde de dock icke komma, emedan Venerns hamnar vid Vermlandskusten icke äro isfria. — Bref från Ovampolandet. Under denna rubrik läses i Venersborgs Tidning af sistl. gårdag: Den unge A. Eriksson härifrån staden, den aflidne Charles J. Anderssons trogne följeslagare, har skrifvit till sina föräldrar härstädes. Brefvet är dateradt den 25 Juli 1867, således dagen efter det han skref till hr Een i Kap, men ankom ej hit förr än sistl. Tisdag. Det innehåller nästan detsamma som brefvet till Een, hvarföre vi ej anse ödigt här återgifva det i sin helhet. Eriksson ämnade stanna qvar på platsen tills elefantjägarne kommo dit, då han hoppades få hjelp att sätta upp en minnesvård öfver hr Andersson. , Här i landet — skritver han — ha varit flera engelsmän, som haft stor bildning, stora talanger, varit goda jägare, beryktade genom sitt mod och tapperhet, men af dem alla var hr Andersson den mest respekterade såväl at europterna som de svarta infödingarne, den mest älskade och den mest fruktade; hans namn är kändt från portugisiska besittningarne till Kapska kolonien af nästan hvarje inföding. — Jag sköter nu hr Anderssons handel i Ovampolandet och tror att jag skall få en mängd elfenben detta år. Nästa år måste jag bortbyta hagelbössan mot refflan och i stället för att konservera foglar samla elfenben. — Huru svårt det är att få bref fortskaffade till Eriksson, kan man sluta deraf, att E. i sitt bref beklagar sig öfver att han under sitt tvååriga vistande i det fremmande landet icke erhållit något bref hemifrån, oaktadt hanså föräldrar under denna tid afsändt flera bref till honom. . — Memento för rederier. Uti en d. 16 nästl. Mars från La Valetta å Malta aflåten rapport har chefen å K. M:ts ångkorvett , Gefle, kommendörkapten m. m. A. Rosengren, fästat uppmärksamhet å de förluster, som för rederier kunna uppstå genom att betälhafvare vid uppgörande i England af fraktslut på Smyrna förbinda sig att å sistnämnda ort intaga last enigt ,the Levant tariff; och åberopas i detta hänseende, hurusom det törhållande inträffat, att, sedan fartyg i England befraktats att i Smyrna inlasta ,Figs in drums or other goods to pay the full rate and fair proportion according to the late Levant printed rates of freights, aflastaren, på grund deraf, att ,,the Levant tarif såsom ,goods äfven upptager smergelsten, icke velat lemna annat än dylik vara, tör hvilken emellertid den enligt tariffen belöpande frakt icke betäckte omkostnaderna för resan. — Annonsering. Genom redaktionen af Handelstidningen kanna hädanefter annonser fås införda äfven uti den i Carlshamn utkommande tidningen ,,CarlshamnsPosten, hvars annonspris är 6 öre pr rad om c:a 40 bokstäfver. — Meteorologiska observationer, riorda under April månad: