Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1868, sida 2

Riksdagsbref. Stockholm d. 2 april 1868. Valmännen för bankooch riksgäldskontorets fullmäktige sammanträdde i Tisdags afton, för att verkställa de dem ålagda val. Genom rådman Björcks afsägelse uppstod en ledighet i riksbankens styrelse, hvars fyllande föranledt den enda kända schismen mellan valmännen, i det några velat i styrelsen insätta bankosekreteraren Osbahr och andra föredrogo grosshandlaren Fröberg. Till den sednares framgång lärer väl hufvudsakligen bankdirektören Wallenberg hafva bidragit. Det påstods nemligen att han önskade hr Osbahr, och det var nog att gifva vederparten ötvervigt. Mängen, som trodde sig veta att hr Wallenberg allsicke var hr Osbahr benägen, gissade att han sjelf utspridt det omnämnda ryktet, för att blifva hr O. qvitt. I så fall lyckades han också. Jag tror emellertid, att saken är helt enkelt den, att hr Wallenberg yttrat sig för den person han ansett vara den mest behörige att leda riksbanken, utan hänsyn till den enskilta banken, hvilken är helt och hållet oberoende af riksbanken. Men för en hel mängd representanter är hr Wallenberg inkarnationen af all möjlig egennytta, särskilt i tråga om privatbanksintresset, och så blir uppgiften att blott handla tvertemot hvad han föreslår. Vore hr W. en finare politiker än han är, skulle han kunna lätt begagna denna stämning till vinnande af hvad han vill, genom att blott låta motsatsen framskymta. Att hr Schwan fått stanna qvar inom bankens styrelse, har han väl ock hr Wallenberg att tacka för, sedan han förmått I göra gällande att han vore riksbankens skyddsengel mot denne mörkrets furste. Om någonsin ,ett nytt system är erforderligt, så är det beträffande riksbanken, hvilken, sålänge staten vill drifva bankrörelse, också bör skötas affärsmessigt. Men deremot ligger hinder dels i bankens traditioner, dels i sammansättningen af dess styrelse och förvaltning, som eger hela karakteren af ett stort och tungt embetsverk, men ej af en bank-administration. Att hr Björck velat leda saken mot dess rätta mål, framgår af många tecken; men dels har han i detta fall rönt stort motstånd från de traditionella förhållandenas sida; dels synes han sjelf hafva varit mången gång vacklande och osäker i uppfattningen af bankrörelsens natur, hvaröfver man visserligen icke kan förundra sig. — Om hr Björck, såsom han ämnar, kommer att återtaga sin verksamhet såsom råd nan i Göteborg, efter det han så många åf utöfvat en omfattande verksamhet i det allmännas tjenst, så är detta ett ovanligt fall af sjelfbeherskning, som skall utgöra det icke minst stora draget i hr Björcks lif. En man med hans rika erfarenhet och intima kännedom om landets törvaltning i alla dess delar borde framför de flesta! intaga en plats i konungens rådkammare, såsom konsultativ ledamot, och säkert är,!