Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 3

Klockan tolf afreste det unga paret till Fontaineblean. Då deras vagn försvann, uppsteg Trelauney i sin coupå för att återvända till Auteuil, och han hviskade dervid i det han höjde sina ögon mot himmelen: Nin Gud, du skiljer hvetet från agnarne! Surypere väntade sin herre. — Nå väl, frågade denne, — har du lyckats? — Ja, mylord. — Du vet hvar Louise finns? — Hon är i la Sabpetrire. — Har du sett henne? — Ja, jag har sett henne. — I hvad tillstånd? — Dyster och tyst. Stundom ropar hon med sönderslitande röst efter sitt rn. — Vi skola återge henne det, sade Jean. : Ty det var Jean Deslions och icke lord Trelauney, — som den följande dagen begaf sig till la Salpetriere; Jean, skogvaktaren, i samma drägt som han burit i le Mesnil. Han frågade efter sin syster, man förde henne till honom. — — Louise betraktade honom förvånad. — Hon känner ej igen mig, hviskade Jean. — Hon är emellertid lugnare än vanligt, svarade vaktaren. Jean framtog ur sin ficka en i behörig form affattad befallning att öfverlemna Louise åt honom. — Kom, sade han till henne, vi skola gå härifrån. — — (Forts.)