Balongen syntes nu endast som en punkt mellan tvenne moln, och man såg derunder en lodrät linie, som de nyfikna trodde vara luftseglarens paraply. Under middagen erhöll lord Trelauney lats emellan markis de Charmeney och ans dotter Blanche. Trelauney visade markisen mycken uppmärksamhet; denne förklarade, att engelsmännen äro fulländade gentlemän, och inbjöd sin granne att försöka hans jagtmarker inom Seine-et-Oise. — Apropos, sade markisen, blir ni inte godsegare i vårt grannskap? — Jo, bekräftade Trelauney, min intendent har afslutat köp af herr de Villeponts slott. — Har ni besökt det? — Icke ännu. — Nå väl, det blir ett passande tillfälle att helsa på hos mig. — Hvad tror ni om herr de Villeponts ställning? — Jag tror att den är rasande kinkig. — — En mängd rykten äro i omlopp rörande honom. IIan realiserar allting. — Man påstår, återtog Trelauney, att aktieegarne i Azoffska paketbåtbolaget ämna öppna rättegång mot honom. — Om dessa nyheter bekräfta sig, är Villepont förlorad. — Det är sorgligt. — Men inuchade ni inte en stor mängd af dessa aktier? — Jag har afyttrat dem. — Och ni har funnit köpare? — Mot nedsatt pris, — ja. — Jag gratulerar! Klockan elfva på aftonen sammanvigdes Adrien de Saulles och fröken Edwige.