Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 3

hättegångsoch Polissaker. (Från Uddevalla.) I Bohuslän Tidning för den 1 dennes läses följande: Rykten hafva en tid varit i svang, att en yngling, i tjenst på Herrestads gästgivaregård, derstädes skulle i sistl. Februari månad blifvit ihjelslagen och hans kropp undangömd. I anledning af dessa rykten och ett par anonyma skrifvelser, hafva vi förskaffat oss del af t. f. länsmannen Adlerberths protokoller vid de af honom på stället hållna undersökningar. Af dessa, hvilka vi härnedan meddela i sammandrag, tyckes vara uppenbart, att ynglingen i fråga visserligen fått stryk, men ej värre, än att han följande dagen kunnat aflägsua sig från orten, för att i Norge söka sig arbete, som ej vore förenadt med så kännbara extra förplägningar. Vid första undersökningen hördes: Magnus Pettersson under Smärtungen (far till den misshandlade ynglingen Anton Magnusson), som berättade, att Anton, som då var i tjenst hos gästgifvaren Anders Sörensson i Herrestad, skulle vid ett tillfälle under sistl. Febr. månad blifvit illa slagen af Carl Sörensson i Hede och Herman Pettersson i Åker, hvarefter Anton försvunnit och ej vidare låtit höra af sig, i anledning hvaraf fadren förmodade att han ljutit döden och attliket blifvit undangömdt af de personer, hvilka slagit honom. Kkirina Lek berättade, att hon Thorsdagen den 20 sistl. Februari kl. emellan 1 och 2 e. m. hade hört att Anton fått stryk på gästgifvaregårdens loge; men då logportarne varit stängda, hade hon ej kunnat se hvem eller hvilka de voro, som slogo honom. Dock förmodade hon, att de voro Carl Sörensson och Herman Pettersson. Kristina Hansson berättade lika med Katarina Lek, men kunde vidare upplysa, att då hon påföljande dag varit sysselsatt med tvätt i den vid gästgifvaregården flytande å, såg hon Anton gå upp åt vägen mot Majoreberg, och förmodade hon att Anton tillbragt natten hos skräddaren Anders Larsson, som är boende straxt intill gästgifvaregården. — Anders Larsson hade vid detta tillfälle. varit 9å arbete i Dragsmarks socken, men hans hustru Margareta Samuelsdotter berättade, att Anton samma dag han fått stryk kommit till henne om aftonen och bedt att få låna hus öfver natten, då han påföljande morgon ämnade gå till Norge, emedan han ej längre kunde vistas hos gastgitvaren, der han endast fick stryk. På fråga om ej Anton först skulle gå hem till sina föräldrar innan han företog en så lång färd, hade han svarat nej, emedan han trodde att föräldrarne då skulle förbjuda. honom att resa. Innan han påtöljande morgen aflägsnade sig från Margaretas bostad, ömsade han. skjortor och klädde sig i snygga kläder, qvarlemnande ett par gamla stöflor, en väst och ett par byxor, hvilka Antons mor sedermera afhemtade. — Detta bekräftades af Antons far, som tillika upplyste, att västen varit blodig. Jakobina. Mårtensdotter, som äfvenledes tvättade vid ån, hade ock sett Anton om morgonen efter våldet. Kände dock icke något om hans färd till Norge. Anna Kajsa Andersdotter hade Söndagen den 23 Febr. varit på Qviströms gästgifvaregård och hört der af hållkarlen samt en dräng, vid namn Alfred, act Anton dagen förut kommit till Qviström och der druckit kaffe i sällskap med ett par andra personer. (Alfred har sedermera för kronolänsmannen Lundbom upplyst, att Anton från Qviström begifvit sig å väg norrut). Vid sedermera hållet förhör med Herman Pettersson och Carl Sörensson, hvilka skulle varit de som gifvit Anton stryk, förnekade den förstnämnde all delaktighet deri, hvaremot Carl Sörensson berättade, att han den 20 Febr. straxt på e. m. hade, i sällskap med Herman Pettersson och Reinhold Sörensson i Kessleberg, kommit till Herrestads gästgifvaregård, der Carl S. träffat Anton på gården och frågat honom, hvar han gjort af den hafresäck, som han gömt på stallrännet. Anton hade härpå ej lemnat något svar. Calle hade då yttrat: ,är du rädd att någon skall höra det, så kunna vi gå in på logen. Inkomna dit, hade Anton blifvit stursk och tagit en tröskpregel samt dermed hotat Carl, dervid denne sednare med ett piskskaft tilldelat Anton några slag ,nedom ryggen. Då Anton börjat ropa och skrika, hade Carl tillsagt honom: ,skrik inte, det skall ej lita på dig. Vid detta tillfälle skulle Herman Pettersson varit närvarande på logen.