Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

dangisade och blef synbarligen smickrad eraf. — Min Gud, min herre, mumlade han, — jag är icke obillig — — — Jag vet det, svarade bankiren, — och vi skola nog komma öfverens. Har ni någonsin bevittnat en luftsegling? — Ett par gånger i min ungdom. — Nå väl, ni skall se Fendar, och sedermera skola vi talas vid. Robert gjorde ett tecken till två af de karlar, som sasthöllo balongens tåg. — Stig närmare, om ni behagar, sade han småleende till Floustignac. Balongen var fylld. Fendar steg i gondolen och ropade: — Låt gå öfverallt! Genom en olycklig tillfällighet råkade då ett af tågen att sno sig omkring halsen på den olycklige vicomte de Floustignac, hvilken hastigt rycktes upp i luften, sprattlande likt en hängd, — hvilket han äfven var. ; Damerna bleknade och uppgåfvo rop af asa. Endast på Wandas läppar lekte ett blixtsnabbt småleende, medan Kodom gick fram till de skenbart förtviflade karlarne, som hållit tågen, och sade till dem: — Det var icke ert fel, mina vänner; se här drickspengar, och om någon antastar er, så skola alla här närvarande vittna till er förmån. Trelauney nalkades nu bankiren. — Det är, sade han sakta till honom, nvad man kallar fint spel. — Huru, spel? sade bankiren. Trelauney nickade jakande. — Bra gjordt, tillade ban, — ganska )rå!