Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

föder honom endast med plod och rått kött. — Det är en präktig följeslagare under en resa i Ryssland. Han dödar sina tre vargar inom en handvänning. — Känner ban sin herre? — Endast sin herre. — Det förvånar mig ej, sade engelsmannen. Robert Kodom insåg, att likasom han ej hade bedragit sig rörande lord Trelauney, så hade äfven denne ej misstagit sig rörande honom. Emellertid hade bankiren beslutat vänta och ej börja fiendtligheterna, förrän han vore nästan säker om segern. De tre dörrarne till salongen stodo öppna. Man gick från trädgården in till pianot; man samtalade, musicerade och fördref tiden på bästa sätt. Blanche spelade en sonat af Beethoven, och Trelauney, hvilken stod nära pianot, betraktade henne med en blick, som gjorde henne upprörd. Hon uppreste sig plötsligt och tänkte ör sig sjelf, att Trelauney älskade henne bestämdt, — och att hon — kanske äfven älskade honom. Balongen var redan till hälften fylld, lå vicomte de Floustignac anlände, utan utt vara anmäld. ; — Här är jag igen, sade han och helade Wanda. Och då Robert Kodom ställde sig melan baronessan och äfventyraren, fortfor van : — Det är pligten, som för mig hit. — Godt, min herre, sade bankiren, — i är välkommen. Floustignac väntade sig ej ett så godtl!