Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1868, sida 2

emedan ni har bibehållit detta minne a en händelse, som ryckte mig ifrån er? — Jag har redan haft den äran at säga er, svarade fröken de Charmeney — att ni var mig fullkomligt likgiltig. Herr Raoul bet sig i läppen och teg. Guido hade lagt sig vid Trelauneys fötter, och då han aflägsnade sig, efter att hafva tagit afsked, följde hunden honom. — Jag lånar honom åt er, mylord, sade Blanche med ett visst trots. Jag tackar er, min fröken, svarade Trelauney. — Men ni skall återge mig honom. — Jag lofvar er det. Herr de Saulles giftermål skulle firas den följande dagen i Ville-dvrey, der Robert Kodom tillbragte tre månader hvarje sommar i en förtjusande villa, hvars trädgård sträckte sig ända till dessa kullar, hvilka omgifva Paris likt en grönskande gördel. En middag hade blifvit anordnad, och i öfverensstämmelse med tidens smak hade bankiren engagerat luftseglaren Fendar att uppstiga med sin ballong. Bakom huset stannade Trelauney ett ögonblick framför en hundkoja, der en ofantlig dogg var bunden med en stark jernkedja. Denne hund hade ett vildt utseende; han skällde och morrade i hvarje ögonblick, och endast kedjan tycktes afhålla honom från att sönderslita de förbigående. — Se der ett djur, sade engelsmannen, som ej ser ut som en salongsmops. — Det är Bomarsund, sade bankiren med en viss tillfredsställelse. — Jag har fört honom med mig från Moskau. Man