Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 3

Middl. Upland 1177, d. Litteratur. Skarpskyttens ungdomsminnen. Historisk berättelse af förf. till Vimpeln m. fl. Med 7 planscher, tecknade af Virgin, graverade af C. Weidenhayn. Stockholm, Sigfrid Flodins förlag. 1867. foörfattaren till detta arbete, lektor Starbäck, har gjort sig fördelaktigt känd både såsom historieskrifvare och romanförfattare, och man har derföre anledning att vänta af honom en god historisk roman. Förväntningarna bli icke heller svikna, ty i den bok, vi här anmäla, finner man en af de bästa dylika, som på sednare tiden utgifvits. Vi vilja emellertid på förhand upplysa våra läsare om, att i berättelsen det historiska elementet vida öfverväger det romantiska. Den utgöres hufvudsakligen utaf skildringen af det finska kriget, som i följd af svenska regeringens förvända åtgärder och fiendens lyckade bestickningssystem fick en så sorglig utgång. Denna skildring är affattad med obestridlig talang och måste läsas med ett visst sorgligt intresse af hvarje fosterländskt sinnad svensk. Med glödande harm framhålles det nesliga förräderiet, som icke aktade för rof att spela i fiendens händer det ointagliga Sveaborg, denna ovärderliga fästning, som, ifall den ej på detta sätt skänkts åt ryssarne, skulle kunnat i det längsta hindra dem att fatta fast fot i Finland. Det är upprörande att se tafla på tafla full af storartade bragder och segrar upprullas för sig, se huru alla de öfvermenskliga ansträngningarne gjordes fåfängt, huru de hjeltemodiga försakelserna och uppoffringarne gagnade till intet, huru allt det ädla blodet spilldes förgäfves, huru så många ögon, hvari mod och fosterlandskärlek blixtrat, slötos för alltid, utan att något vunnits genom de lif, som offrats på fosterlandets altare. Det är upprörande, derför att resultatet kunnat blifva ett annat, om ej kungen skänkt sitt förtroende åt förrädare och fega veklingar, om de män, som med beundransvärd tapperhet och fältherretalang segrade, så snart de fingo möta fienden i öppet fält, ej sett sina krafter förlamade genom en öfverbefälhafvare, hvilken alltid gaf order till reträtt, för att i det längsta få ostörd öfverlemna sig åt epikureiska njutningar. Det var, som om Sverges onda engel förblindat den man, hvilken till Sverges olycka och sin egen då bar den svenska kronan. Han hade genom sin halft vansinniga halsstarrighet, sitt löjliga trots mot den franske kejsaren gifvit anledning till detta krig, och allt hvad han gjorde för dess förande var egnadt att framkalla de sorgligaste resultater. Men nästan hvarje olycka medför fördelar, och så torde äfven denna göra. Ty det missbruk af sin envåldsmakt, hvartill Gustaf IV Adolf gjorde sig skyldig, torde bevara värt fosterland för framtida törsök att återinföra absolutismen, och det finska krigets historia har för öfrigt mycket att lära oss rörande nödvändigheten att vara på vakt mot den ryske grannen, som så ofta glömt samvetets bud och folkrätten, när utsigt till plundring af angränsande stater erbjudit sig. Det lär oss framförallt vigten af en verklig folkväpning, och förf. af denna bok framhåller med skäl såsom en af de förnämsta anledningarna till den olyckliga utgången af kriget den omständigheten, att Finland icke blifvit på förhand öfvadt i vapnens bruk. Måtte, innan Ryssen nästa gång angriper oss, folkväpningens stora idö vara fullt realiserad och vi kunna möta honom i ordnade skaror, väl ötvade och vapenskickliga! Det romantiska i , Skarpskyttens ungdomsminnen-är, såsom tillbörligt är, nära sammanflätadt med det historiska. Den fosterländskt sinnade Carl Hindersson älskar dottren till en annan svensk, som inlåtit sig djupt i förrädiska stämplingar mot sitt fosterland, och denne sednare söker göra honom till sitt verktyg, för att desto säkrare ernå sina skändliga syttemål. Hindersson lyckas befria sig ur det nät, hvari han sålunda blifvit indragen, och efter att ha fåfängt sökt att hindra Sveaborgs nesliga uppgifvande åt en underlägsen fiende, efter att ha befriat sig från de misstankar, som varit riktade mot