Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 1

tycka att skicka en gammalmodig hatt till fru markisinnan. — Dessa modister äro märkvärdiga! utbrast markisinnan, de äro lika så egenkära som första sångerskor. Iur skall jag göra? Bah, jag beger mig till rue Aubert och tar en hufva. Om modisten ej vill göra mig en sådan, skall jag låna mig enMadame de Bryan-Forrille skickade efter en hyrvagn och anlände kort derefter tills hörnet af rue de Valois. VIL En gammal bekant. Madame de Bryan-Forville inträdde i Palais-Royals gallerier, och efter att hafva genomgått den första korridor hon träffade, följde hon denna långa, dystra gata, der man ser så litet af himlen. Hon gick in efter den angifna adressen och steg två trappor upp. Baronen väntade henne, ty han öppnade sjelf dörren åt henne. — Var så god och stig in, sade han med en djup bugning. Markisinnan inträdde, utan att svara. — Se der, sade hon och kastade garnityret på ett bord, gif mig nu mina bref. Baronen undersökte garnityret. — Jag är verkligen otröstlig, fru markisinna; detta garnityr är mycket vackert, — men jag måste återlemna er det. Återlemna mig det, — ni? Ah, det är ett skämt. — Visst inte. Sedan några ögonblick finnas edra bref icke längre här. Ö Och hvar äro de?