Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1868, sida 1

hvita arm mot täcket och hennes blåsvarta hår, som afstack mot det bländhvita battistörongottet. Kammarjungfrun nedsatte en bricka på nattduksbordet och öppnade fönstergardinerna. — Hvad är klockan, Anette? — Tio, madame. — Ingenting till mig? — Jo, ett bref, adresseradt till fru markisinnan. — Ah, låt se. Markisinnan öppnade brefvet och genomläste det med harm. — Hvilken oförskämdhet! hviskade hon för sig sjelf. Hon drack sitt chocolad, insvepte sig i en morgonrock af hvit cachemir och räknade sina kontanter. Dessa uppgingo blott till tolfhundra francs. Markisinnan suckade och framtog ett garnityr af diamanter, som utgjort en del af hennes bröllopspresenter. Derefter ringde hon åter på sin kammarjungfru. — Anette, sade hon till henne, tag hit en mörk ylleklädning. — — — Fru markisinnan har ingen ylleklädning.! — Nå väl, låna mig en af dina klädningar — och gif mig min gammalmodigaste hatt. — Madame har ingen gammalmodig hatt. — Nå väl, tag en hyrvagn, res till madame Sabourin, och bed henne skicka mig en gammalmodig hatt. — Madame Sabourin skall aldrig sam