Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. (Från Örebro). Rymmare. I Nerikes Allehanda för i Lördags läses: Den bekante äfventyraren Meijer från Göteborg har i dagarne spelat fånggevaldigern Pettersson härstädes ett fult spratt. Meijer, som för någon tid sedan häktades och insattes å Karlstads cellfängelse, skulle i slutet af förra veckan förpassas derifrån till Westerås och blef för detta ändamål öfverlemnad till nämnde fånggevaldiger med uppdrag att föra honom hit för vidare befordran. Pettersson begaf sig i väg med sin fånge, och de tu hade ej hunnit långt, förrän de voro de såtaste vänner i verlden. Komne till Kristinehamn, njöto de at lifvets goda, laskade struparne, togo ett parti biljard 0. s. v. Sedan de ändtligen begifvit sig derifrån, proklamerade Meijer obegrärsåd jemn likhet och narrade sin väktare att vid en gåstgifvaregård köpa och under resan begagna en civil mössa, allt naturligtvis för att ej ,,genera den gemytlige ,,grosshandlaren, Sistlidne Söndag på qvällen hunno de till Wintrosa Sanna gästgifvaregård, der de togo in och tömde ytterligare några glas, tills Pettersson befann sig i den mest ,,saliga sinnesstämning. Meijer tyckte det då vara tid på att skilja sig från sällskapet, och, innan reskamraten visste ordet af, var han långt borta. Sednare på qvällen såg man fånggevaldigern komma åkande in till Örebro, ensam och öfver all beskrifning hängfärdig. Rymlingen har, oss veterligt, ännu ej blifvit gripen. (brån Mönsterås.) Till tidningen ,,Kalmar skrifves den 27 Mars: De båda beklagansvärda syskonen, som kammanaflat ett barn, dömdes i går, brodern till 3 års och systern till 22 års fästning, Målet rörande den misshandlade flickan från Rössmåla i Ålems socken handlades äfven vid tinget, men kunde icke afslutas, emedan instämda vittnen uteblefvo. Det är numera fullkomligt ådagalagdt, att flickan varit oskyldig. Drängen har omsider måst vidgå att han begått hela stölden. rån Kalmar.) Mordet i Jemjö. En resande, som i Tisdags anlände till Jemjö gästgifvaregård och der tog reda på hvad man hade sig bekant om det försätliga nidingsdådet, har meddelat redaktionen af ,,Kalmar följande berättelse: Då jag steg in i skänkrummet i Jemjö, märkte jag att golfvet var nersöladt af blod. Jag frågade om anledningen härtill och man svarade mig under tårar: Ett hemskt mord har egt rum hä; straxt före kl. 9 i Fredags afton. Gästgifvaren, en handlande från Christianopel och länsman Mattsson — berättade man — stödo vid disken, samtalande i allsköns lugn och drucko porter, då ett skarpt skott small straxt utanför fönstret åt trädgårdssidan, In allmän förvirring och förskräckelse uppstod i huset. Gästgifvarens fru och en gosse skyndade in i skänkrummet och funna till sin förfäran gästgifvaren, handlanden och länsmannen liggande utsträckta som döda på golfvet. Den rre hemtade sig dock efter en stunds förlopp, likaså handlanden; men länsmannen låg orörlig och stilla. Förskräckelsen och lufttryckningen hade omkullslagit de förra; men den sednare befanns, vid närmare undersökning, ha blifvit träffad af icke mindre än 38 hagel, dels i venstra delen at ansigtet, dels i halsen och bröstet. Man erbjöd mig att se liket. Jag gick upp i en sal i öfra våningen. Vid den mördades sida stod hans trolofvade och tvättade bort blod, som ännu framsipprade ur venstra örat på hennes älskling. En och annau tår smög sig från hennes ÖGA och föll på den dödes kind. Den unge mannens anletsdrag voro icke vanställda. Man vore fär dig att tro, det han letde. Det syntes att döden öskiet otverraskat honom i ett ögonblick af förnöjsamhet, ronofogden Thorn afreste, vid underrättelsen om mordet, genast till Jemjö. Man efterspanar mördaren. Det lär ha varit fråga om att i Onsdags på misstankar häkta en mansperson, som dagen efter mordet inkom med bössa på gästgifvaregården och uttryckt sin förvåning öfver att golfvet var så nedfläckadt af blod. Den obekante sade sig, på tillfrågan, ha kommit norrifrån, men man visste att han kom söderifrån. 2— AäT— — ng ——.n