Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 2

du kan rädda ditt lif; det är att aldrig söka bedraga mig. Ali blef bortförd och kastad i en tillsluten vagn. Hajen låg förtöjd vid Grevelle-bron, och läkarens son inspärrades nederst i kölrummet, der han hade godt tillfälle att reflektera öfver ödets vexlingar. Sedan Ali blifvit bortförd, inträdde baron de Remeney i rummet. Trelauney tryckte hans hand. Baronen var svartklädd, hans öppna ansigte, hans breda, lätt fårade panna och den frimodighet, som framlysfe hos honom, väckte deltagande och tillit. Det var omöjligt att ej känna sig intagen af denne ädlings kraft och ädla skick. — Nå väl, frågade han Jean, — skall den så otåligt väntade timman snart slå, då jag skall kunna straffa? — Denna timma nalkas, min vän, Svavade Jean, men betänk att er otålighet skulle vara olycksbringande för mig, samt att jag har mycket att utföra. — Jag är undergifven. — Det ansvar, som hvilar på er, stäfjar min häftighet. Jag skall döda denne Robert Kodom, det ir allt hvad jag vill. Jean satte sig midt emot magyaren. —. Anser ni ej, sade han till honom, — ti vi böra sjelfva skipa rättvisa först då, vär vi omöjligt kunna erhålla den på annat sätt? — Hvarför säger ni mig detta? — Emedan jag ej anser Robert Kodom värdig er värja. Denne man tillhör böleln! — Jag skall blifva bödeln! utbrast ungaren. A—3