AQAAAAO33 stan hade blifvit uppgjord inom en liten fraktion af ledamöter, som bildat en klubb till öfverläggningar då och dä, men som ej har till afsigt att utgöra något parti i egentlig mening. Nu hade man sport, att partiet å Skomakarekällaren (för hvilket Lönnberg och C. A. Larsson äro ledare) icke ämnade framlägga några listor, och då det alltså skulle förelegat flertalet af kammarens ledamöter att antingen ej votera, eller ock antaga landtmannalistan, öfverenskom man en afton på den omnämnda klubben att uppsätta och framlägga en motlista, dock med föga eller intet hopp om framgång. Det var alltså en rätt stor öfverraskning, när denna lista, för hvilken ingen arbetat, nu vann majoritet, och skulle den hafva gjort det ännu mer, derast ej ett par tre ledamöter på denna sida försummat sig vid voteringen. Särskilt förtjenar anmärkas, att de båda ledarne för och grundläggarne af landtmannapartiet, hrr Key och Arvid Posse, icke ingingo med bland de få valmännen, från detta partis lista, ett missöde, som bör kännas svårt för den eller dem, som förut ansett sig vara herrar öfver dessa val. Så har det åtminstone blifvit någon utsigt till, att ett och annat sundare element skall kunna inkomma i riksbankens styrelse. Man letar med ljus och lykta efter någon person, som skall kunna öfvertaga bankens ledning, men hittills förgäfves. Det lärer väl också icke blifva någon lätt sak, äfven för en man med insigter och duglighet, att manövrera den gamla tunga tredäckaren, med dess föråldrade utrustning. Att bedrifva en ren affärsverksamhet, med ett tungt embetsverk, inom hvars högsta månghöfdade styrelse de flesta ej förstå det ringaste af bankaffärer, kan naturligtvis ej gå annat än på sned. Det är då snarare att undra öfver att det ej går värre än det gör, särdeles då man uti den person, som just skall vara affärsmannen, har en nyckfull och konstig herre, som ,gör en konst i allt som på minsta sätt besvärar honom, obekymrad om huru det må gå med vare sig riksbanken eller alla andra, blott han sjelf gör det bra. — Denne herre har dock en stor merit i hrr landtmäns ögon, och det är, att han ej är vän med hr Wallenberg, utan anses utgöra en motvigt mot denne buse, hvarjemte han gjort gällande, att hans firma befrämjar riksbankens kredit vid förekommande transaktioner. — Det är rätt mycket att beklaga, att hr A. W. Björck afsagt sig att blifva återvald till bankofullmäktig. Hr Björck är likväl mottaglig för bättre och sundare åsigter, och mången vill veta, att en hop dumheter inom bankens förvaltning skulle hafva uteblitvit, derest hr Björck ej varit motarbetad af den förr antydde herren. Om jag ej är illa underrättad, kommer valet af de omnämnda styrelserna att ega rum om Tisdag, och är alltså utgången för IIand-Tidn:ns läsare känd samtidigt med detta bref. I öfrigt har en viss stiltje varit rådande efter debatten om decharge-betänkandet, hvilken dock ännu utgör ämne för många kommentarier man och man emellan. Särskilt har de stora tidningarnes hållning öre och efter denna debatt väckt uppmärksamheten. Aftonbladet, som kort förut, i fråga om handelsoch sjöfartsfonden, innehållit en upplysande och sansad arikel, tog sig deremot, beträffande decharge-betänkandet, det orådet för att å det allvarligaste uppmana andra kammaren att behjerta de graverande anklagelserna mot regeringen. De, som ej ville hörsamma denna uppmaning, hallstämplades redan på förhand, innan A.B. kunde edöma deras skäl, såsom ,,devyouerade, zultra ministerielle m. m. — Här var något för Dagl. Alleh:a att göra sig till godo, och bladet försummade det ej heler. Visserligen bestod ministeren af frihandlare, men det kunde man numera ej njelpa, tack vare den bedröfliga franska traktaten, och då ville D. A. ej vara med om att störta ministeren. — Efter utgången af debatten, som visserligen ej kunde behaga Aftonbladet, har tidningen åter blifvit ganska foglig. En liten afledare för sin missräkning erhöll A. B. i andra kammarens afslag å 5,000 rdr till hållande af föreläsningar i Stockholm, hvarför tidningen tager en af Göteborgs representanter i särskild upptuktel Detta gör mindre, men A. B.