Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 2

siasm öfver omröstningen i herrehuset den 20 dennes. Den stora striden om konkordatet — säger , Neue freie Presse — har ledt till ett afgörande slag; vi hafva vunnit en lysande seger! Äktenskapslagen är endast en inledande fråga, men afgörandet gällde den stora Principfrågan, huruvida — konkordatet beständigt skall tynga på vår författning eller icke. I dag hafva vi blifvit fria från detta qval. Österrike har upphört att vara en konkordatstat; det har i dag inträdt i de moderna konstitutionella staternas leder, och det skall nu blomstra till ny kraft och till nytt anseende. Gsterrikaren kan nu med stolthet tala om sitt fädernesland och med friskt hopp se framtiden till mötes. Nu, då staten befriat sig från Rom, har den återfunnit sig sjelf! Bland de talare, som i nämnde möte uppträdde för statens rätt mot kyrkan, berömmas specielt baron Gablena och herrehusets president furst Auersperg. Begge uttalade sig i beröm öfver de grundsatser, som kejsar Josef II hade sökt införa i Österrike. Med särskild bitterhet anfalla de liberala tidningarne grefve Blome, emedan han i mötet den 18:de vågat anfalla minnet af kejsar Josef. I mötet den 20:de sökte han lemna närmare förklaring öfver sin uppfattning af den josefska tidsåldern, men oväsendet i sörsamlingen var så starkt, att endast afbrutna satser kunde höras. Särskildt gaf sig bitterheten uttryck, då Blome påstod, att den katholska verlden utom Österrike ingalunda beundrade kejsar Josef II. Det var med mycken möda, som presidenten kunde tillvägabringa lugn i diskussionen. Bland dem, som erkände nödvändigheten af att bryta med påfvestaten, var äfven den förre statsministern Schmerling. Under det diskussionen i herrehuset den 20 dennes räckte, var hela gården utanför uppfylld med menniskor af alla samhällsklasser, hvilka i spänd väntan motsågo omröstningens resultat. Rikskansleren Beust, skalden Grillparzer, alla Wiens notabiliteter samt en stor del medlemmar af diplomatiska kåren öfvervoro förhandlingarne. Då Feust lemnade salen för att gå hem, blef han omringad af nyfikna, som frågade honom: , Huru står vår sak? Godt! svarade rikskansleren, hvarpå mängden utbröt i hurrarop. Då inrikesministern GiskKra, hufwdkämpen för och författare af äktenskapslagen, kom ut från herrehuset, kunde han knappt bana sig väg genom den jublande mängden; han gick på en sidoväg och tog en droska, men folket skyndade efter och ville srånspänna hästarne, en demonstration, som det endast med svårighet lyckades honom att förhindra. Kl. 5 var omröstningens resultat bekant i hela Wien. Kl. 7 började några personer af egen drift att illuminera, och en timma derefter var illuminationen nära nog allmän. Stora folkmassor drogo till Josef II:s staty på Josefsplatsen, der man nedlade kransar och afsjöng patriotiska sånger. Flera af ministrarne blefvo i sina hem helsade med tusenstämmiga lefverrop, hvilka de besvarade med korta tal. Alla teatrar och de flesta offentliga byggnader voro briljant upplysta, och mängden böljade genom gatorna intill midnatt. I Burgteatern uppfördes just Shakespeares ,Kung Johan, som gal anledning till stormande demonstrationer från åhörarnes sida mot konkordatet. Endast de biskopliga palatsen och några af aristokratiens slott lågo inhöljda i djupt mörker. Från kl. 5 till 7 om eftermiddagen voro Wiens telegrafstationer formligen belägrade af menniskor, som ville sända underrättelsen om dagens stora tilldragelser till nära och fjerran trakter. ITALIEN. .Italia af den 19 Mars meddelar, att questuren i Florens dagen förut företagit en vigtig arrestering, nemligen en grefve E., f. d. öfverste under bourbonernas regering och på sednaste tiden använd som hemlig agent för dem. Ilan kom från Wien, medförde bref från exkonungen af Neapel, och man fann hos honom en summa af 20,000 francs. Namnen på de för kort tid sedan i Neapel valda kommunalråden äro nu bekanta. Bland de 80 utnämnda tillhöra endast 6 erkebiskopen Tiario Sforeas reaktionärtklerikala parti. Denne erkebiskop gör sig största möda för sitt parti; han vill bringa till stånd en stor koalition af alla konservativa och grundlägga en tidning i denna riktning. Af de nyvalda kommunalråden äro 30 anhängare till vensterns i parlamentet parti, och i spetsen för dem stå de fruktade namnen San Donato, Nicotera och Lazari, hvilka för öfrigt hvarken önska republik, eller ens någon allmän rösträtt, utan framför allt endast ett kabinett