Jag skall ha den äran att hemta er nästa Onsdag, svarade engelsmannen. — Och jag skall presentera er. Den unge mannen lemnade lorden sitt kort. Adrien de Saulles. 4, rue de Marignan. — Au revoir, sade gentlemamen, hvars anletsdrag hade återtagit sitt orörliga uttryck. Då han hade aflägsnat sig, utbrast Raoul de Villepont: — Denne engelsman är en vampyr. Han inger mig fruktan. Och du, hvad säger du om honom? — Jag? svarade Adrien, — han behagar mig mycket. Ehuru jag har sett honom endast några ögonblick, längtar jag att återse honom. — — Trelauney hade åter stigit i sin vagn och genomfor Chausste-TAntin, för att återvända till Auteuil. En timma efter de scener vi nyss skildrat var hela personalen på hotel du Louvre i rörelse. — Alla dessa amerikanare äro sig lika, sade en af uppassarne. — Hvad är det, hvad står på? frågade jägaren. — Minns du cen postchäs, som kom Lit en qväll för sex månader sen. Den hitförde en amerikanare, mr Davidson, som gick bort efter middagen och sedermera inte vidare hördes af. — Ja, jag gick efter en vagn åt honom. — — Han gaf mig tio francs i drickspengar. — Man hörde inte af honom vidare. — — Herrn ansåg redan hans kappsäckar som sina, men han iakttog förordnin