Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 2

Jag brukar vanligtvis icke lyfta arroden, mylord, förrän jag gjort mina kunder någon tjenst. — Nå väl, jag hoppas detta ej skall hindra er att tjena mig? — Jag står till er tjenst, mylord. — Ni känner väl, åtminstone till namnet, bankiren de Villepont. Combalou, som hade på sitt samvete bortförandet af Louises barn, tvekade ett ögonblick. Denna tvekan, så kort den än var, undföll icke Trelauney. — Villepont? svarade Combalou, jag vet att han är en financiell storkaxe. — — — Godt, det är tillräckligt. Jag vet att herr de Villepont har i detta ögonblick en mängd valutor i omlopp. Det handlar om att uppköpa så mycket som möjligt deraf för min räkning. — Det är lätt, mylord. — Se der allt hvad jag vill för ögonblicket. Combalou återtog ödmjukt: — Förlåt mig om jag vågar göra ers herrlighet en fråga. — Hvilken då? frågade Trelauney och rynkade ögonbrynen. — Min Gad! Genom att uppköpa herr le Villeponts valutor, kan ers herrlighet j hafva annan afsigt än en af de tvenne: Antingen stadga huset de Villeponts vackande kredit, — eller — påskynda dess vin. — Ja, det är ett af de två. — Nå väl, om ers herrlighet lät taga ;gra aktier i Azoffska sjöns paketbåtboag, så kunde en nätt kupp göras, — Tror ni det?