Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 1

despel: Kapprodd på en damm af menniskoblod. I Abyssinien har Theodor tagit emot mig ganska väl, ehuru jag är engelsman. Jag kan endast beklaga mig öfver Makololos höfding, hvilken försökte låta mörda mig, för att komma åt min nattsäck. — Verkligen? sade Adrien de Saulles småleende. — Han skickade efter mig ett halft dussin karlar, hvilka jag dock ej lemnade tid att utföra sitt uppdrag. — Huru gjorde ni då? Engelsmannen svarade kallt: — Jag sköt ned dem. Jag hade en ypperlig revolver, som sällan lemnar mig och som drog mig ur affären. — Sex karlar! utropade Raoul. — Åh, inföll Trelauney, — endast de tre första beredde mig någon svårighet Raoul och Adrien vexlade blickar, likasom för att fråga hvarandra om ej engelsmannen skämtade med dem; men denne satans karl hade en så enkel och naturlig min, att man ej kunde tillåta sig att betvifla hans ord. — Mylord, sade Adrien, — om ni had den minsta gascogniska brytning — — — Skulle man icke tro mig? Är dette icke hvad ni ämnade säga? — Man skulle åtminstone hafva svårare att tro er. — Nå väl, mina herrar, jag ämnar låt: er i sjelfva Paris se ännu utomordentli gare saker än dem, som tyckas förvåna er — Ja, återtog Raoul, — ni bär et mycket romantiskt namn. — Namnet Trelauney — — lord By rons vän, — densamme, påstår man, son har gifvit den store skalden typen fö