Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1868, sida 3

Råitegängsoch Polissaker. litådnusrätten. Pn affärsmässig tjuf. Bland de personer, som på sednare tiden varit tilltalade för tillgrepp af nästans gods, utmärker sig isynnerhet arbetskarlen Carl Fredrik Sjöberg, som i förrgår var in stäld vid rådhusrätjens afdelning för brottmål, fö det sätt, hvarpå han försökt att draga all m vinst vid tjufgodsets förvandlande i penningar. Så hade han bland annat, sedan han inbrutil sig å en vind i huset N:o 53 i 11:te roten och der öfverkommit en doflelrock, genast belänt densamma på pantlåneinrättningen för 6 rdr, men icke nöjd dermed. belånade han äfven sjelfva pantsedeln å två ställen, å det första genom att blott förevisa den med uppgift att han skulle straxt komma tillbaka, och å det andra, då han lemnade sedeln ifrån sig. En annan ytterrock tillgrep han från en skolyngling, som hade den hängande i tamburen till elementarläroverkets lärosal. Äfven denna rock belånade han till högsta möjliga summa. Å två serskilda ställen i Haga bröt han sig in på vinden samt medtog derifrån 4 diverse tygkjolar, 1 yllekladning och 2 fruntimmerspaletåer, hvilka han genast pantsatte eller sålde. Vid sina lånetransaktioner bade han am hjelp af sin broder, repslage Bernhard Sjöberg, samt än upptra son, än med något annat falskt namn och titel. Vid det föregående polisförhöret har Carl Fredrik Sjöber nekat att han begått sjelfva stö derna, men me t att ban belånt och sålt s: kerna. Äfven vid detta förhör nekade han fr I till att ha tillgripit nämnde persedlar och hopdiktade en historia om åtkomsten af desamma. Pantsedeln på den ena rocken uppgaf han sig nemligen ha hittat å en gata i Albostaden, och den i ; skolhuset stulna rocken bade han en dag påträffat under en buske vid engelska kyrkan; frunstimmerskladerna åter hade aldrig varit i hans ego, ehuru flere af de vittnen, som till dagens förhör voro inkallade, berättade att de mycket väl ; kände igen honom såsom den person, hvilken belånt sakerna hos dem. Den vidare handläggningen uppsköts till den 26 dennes, och återfördes emellertid Sjöberg i cellsångels Id och för, oo Stö ning. Samma dag förekom äfven ett mål rörande en af drängen Carl E. Eriksson begången förfalskning af en ansvarsförbindelse. Till handl. J. P. Pettersson i Majorna hade nemligen i slutet af Juli månad förlidet år inkommit en person, som begärt att få köpa lax på kredit. Då detta beviljades, likväl endast om köparen först skaffade borgen för värdet, återkom denne och uppgaf sitt namn samt medhade en af handl. A. Eriksson skrifven förbindelse att ansvara för de varor köparen C. Eriksson fick. Pettersson hade derpå lemnat 58 47. lax, men fick någon tid dererter veta att förbindelsen var falsk, och att förfalskaren var nämnde C. Eriksson, som en tid varit dräng hos handlanden af samma namn. Saken blef emellertid ej då anmald, utan lofvade Eriksson att bättra sig, hvarpå han återfick sin fö plats. För några dagar sedan skulle han bära cit bref med ianeliggande 1,000 rår på posten, men under en öppnade han detsamma och uttog tvenne sedlar å 100 rdr hvarder på han begaf sig ut i staden på diverse ställen samt förstörde största delen af penningarne, så att, då han anträfrades morgonen derpå, han ej hadedvar mer ing 50 rdr. förfalskningen som stölden samt uppgaf, örsålt laxen till ägra handlande och andra personer i laga för 25 öre skålpundet. Målet uppsköts till annan dag. (Fråh Stockho Tilltalad för mord. Vid ittens fjerde afdelning fortsattes i Thorsdags sakningen med häktade mjölnaredrangen E. E. Eklund, anklagad att den 11 sistl. November hafva begått mord ås i n:o 23 Nya Gatan å Söder boende timmermannen L. Håkansson. Den mördades hustru, enkan M. G. Håkansson, hvilken misstänkts att hafva varit delaktig i mordet eller åtminstone haft vetskap derom, var af sjukdom förhindrad att jakttaga inställelse. Efter föregången protokollsjusteken godkändes, skreds till ytterligare vittnesförhör, hvarvid förut i målet hörde sjömannen Peter Hasselqvist fick ånyo afgifva sin vitt nesberättelse, men hade ingenting al vigt att till-! lägga till den, han redan förut afgifvit. Derefter hördes ett af allmänna åklagaren infordradt vittne,: hustru T. A. Rosen, men åtven hon hade ingenting af vigt att upplysa, utan berättade blott att hustru Håkansson skulle till henne hafra yttrat att ingen annan än Eklund vore skyldig till mordet och att det var ,,hjertslitande att hennes man skulle på ett så våldsamt sätt blifva bragt om s1 ifvet. Allmänna åklagaren begärde uppskof för i örebringande af ytterligare bevisning, med bifall hvartill domstolen uppsköt ransakningen till den sl 26 dennes och Ikluad återfördes i häktet. Domarens förnyade uppmaning till denne sednare att genom en sanningsenlig bekännelse lätta sitt samvete besvarades med det vavliga: ,jag är oskyldig.