Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

icke känner hemligheten af sin födsel. Är hon väl qvar i hyddan? Då fördubblade en grym tanke hans smärta. Om Madelaine dog, hvilket öde väntade då den svaga, unga flickan, hvilken han hade lemnat halfdöd, nyss upptagen ur floden, dit förtviflan hade kastat henne? Plötsligt sprang Magyaren upp. — Hör! utropade han. Jean lyssnade. Ett aflägset buller framträngde ända till hålan. Det liknade slagen af tunga hackor, som skakade marken. — Man gräfver der borta, sade Jean. — Ja, svarade Magyaren med hänryckning, — man gräfverÄ Fängarne lyssnade under flera timmar. — — Bullret tycktes nalkas. — Man kommer kanske till min hjelp, sade Jean. I alla fall måste vi hålla oss beredda. — Till en början skall jag klippa mitt skägg och hår, sade Magyaren. — Hvarmed? frågade Jean. — Se här en jernklinga, som jag har slipat mot en flinta; — — den är hvass som en rakknif. Magyaren gjorde sin toilett och bibehöll endast sina mustascher. Bullret upphörde. — — — Dagen är troligtvis slut, sade Magyaren, — och arbetarne ha aflägsnat sig. Jean väntade med otålighet att den tidrymd skulle förflyta, som de förmodade vara natten. Bullret började åter och nalkades alltjemt. — Det är säkert, anmärkte ungraren, — att man lagar en vattenledning eller en