Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

såsom de Tretton med hänsyn till makten, äro desto fruktansvärdare, som deras samhällsställning höjer dem öfver misstankan. De behöfva en ansvarig chef, en betitlad man, hvilken från en högre ståndpunkt kan vaka öfver dem. Grefve de Navarran antager denna befattning. Han blifver Mästaren, galörernas bankir, föreninsgbandet mellan alla dessa missdådare, som vid denna tidpunkt grasserade i Paris. Balzac har redan anmärkt, att alla galörslafvar hafva penningar. Hvarifrån skulle de så dem, om de ej någonstädes hade en Mästare, skyddad mot hvarje misstanka? En medlem at sällskapet de Tjugoen, en rik bankir vid namn Robert Kodom, bortgifter grefve de Navarran. Han får två barn, man bortröfvar dem från honom; det skall blifva detta förfärliga sällskaps gisslan. Grefve de Navarran är hädanefter i deras våld. — — Vi hafva hunnit till den 20 November 1853. En okänd, som man kallar Monseigneur, intränger i hotellet, med en tjenare kallad Ali; dessa två män försöka att mörda Mästaren. Monseigneur fikade efter hans makt och de rikedomar, som han visste skulle finnas i husets källarhvalf. Kroppen gör dem bekymmer, men en nykommen, hvilken tycks känna alla smyghål i de Tjugoens hus, föreslår Monseigneur att befria honom från den mördade. Denne person, kallad Surypöre, räddar grefve de Navarran och återför honom till slottet le Mesnil, som tillhör honom. (Forts.)