Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

Dagens post. FRANKRIKE. De mest komprometterade deltagarne i oroligheterna uti Toulouse äro arresterade. Divisionsgeneralen och senatorn Goyon har skyndat till Toulouse från Paris och utfärdat en proklamation till innevånarne, i hvilken han låter dem veta, att det icke är första gången, som han befinner sig gentemot en uppresning, samt att han nu som förr skall förstå att undertrycka dylika oroligheter. ENGLAND. Debatten i underhuset angående irländska frågan har nu varit fortsatt sedan d. 9 dennes, och har omsider antagit en så häftig karakter, att det ligger nära att antaga, det whigs skola begagna detta tillfälle, för att undantränga Disraeli och hans torykabinett från statsstyrelsen. I mötet den 16 dennes har Gladstone riktat ett starkt anfall mot regeringsförslaget angående de irländska förhållandena, samt förespådt ett misstroendevotum, så framt icke Disraeli gjorde betydliga förändringar i det af regeringen förelagda förslaget, som måste anses såsom alldeles otillräckligt. Disraeli försvarade deremot förslaget och förklarade specielt, att han ville upprätthålla statskyrkans ställning på Irland. Det synes alltså i denna sak vara en stor och djupt gående meningsskiljaktighet mellan regeringspartiet och den liberala oppositionen. Det, som gör ställningen betänklig för toryministeren, är den omständigheten, att wighs faktiskt disponera öfver de flesta rösterna i underhuset, samt att det endast är splittringen emellan de olika grupperna af det liberala partiet, som gifvit motståndarne segren. I ett telegram från London har berättats, att Magulne förklarat regeringens förslag oantagligt. Troligtvis menas härmed Disraelis förklaring om, att kabinettet vill häfda statskyrkans ställning på Irland. I mötet den 9 dennes anföll nemligen Maguire (representant för staden Cork och katolik) isynnerhet irländska högkyrkan, hvilken han förklarade för en ,monströs anomali, som sårade hvarje irländares känsla, emedan han häruti måste se likasom ett brännmärke, påtryckt Irland såsom ett eröfradt och förnedradt land. Då katholikerna på Irland begära afskaffandet af den anglikanska statskyrkan, beror detta icke på begär efter denna kyrkas inkomster, enär det katholska presterskapet på Irland många gånger förklarat, att det icke vill mottaga lön af staten. Om drottningen tidtals vistades på Irland, och om de irländska jernbanorna öfverginge i statens händer, skulle detta helsas med glädje af irländarne, men det kunde likväl på intet sätt tillfredsställa deras anspråk i kyrkligt och agrariskt afseende. Maguire slutade med att uppmana underhuset att kenstituera sig som utskott och taga den irländska frågan under allvarligt öfvervägande. Härefter utvecklade ministern för Irland, lord Mayo, regeringens ståndpunkt i ett föredrag, som räckte i öfver 3!; timmar (till kl. 1 om natten). De reformer, han förutsade, voro emellertid at så föga genomgripande beskaffenhet, att de liberala tidningarne genast betecknade dem som otillfredsställande. De inskränkte sig väsendtligen till ett förslag om upprättandet af ett katholskt universi