Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1868, sida 2

— Misstänkta! sade matrosen. Man förde flyktingarne under däck, och straxt derefter visade kaptenen sig. — Hvarför ha ni kommit bit ombord? frågade han. . Jean gick fram emot honom. Hans rockarm var sönderrifven, och kaptenen såg det tecken, som grefve de Navarran hade tatuerat på hans arm. — Ni, Mästare! utropade kaptenen och bugade sig djupt. Befall, hvad skall jag öra? Och i det han vände sig till sina män, sade han: — Gå! Jean hade insett, att den hemlighetsfulla makt man lofvat honom bar sina första frukter. — Af skäl, som jag ej vill yppa för er, sade han, — är jag stadd på flykt. Jag måste lemna Frankrike, dock för att snart återkomma. — Vi äro klara att gå till sjös, svarade kaptenen. — Kan ni gå genast? — Ja väl. — Nå, gå då. — Uvarthän? — Till London. Kaptenen utfärdade sina befallningar, och kort derefter gled yakten framåt samt emnade en lång fåra efter sig. — — Jean och Magyaren togo kajutan i besittning, der de funno kläder, vapen, ett bibliothek — och ypperliga bäddar. Fartygets namn var Hajen. Det var grefve de Navarrans yakt. I gryningen var Hajen vid Rouen; två immar derefter passerade han Havre, och klockan tre uppnådde han Themsen. lj