Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1868, sida 2

förorsakat hennes födsel, tilldrogo sig i Paris. Vill ni vara hennes far? — Ni bedömer mig efter er sjelf, svarade jag. — Fråga den olyckliga der i sängen, om någonsin fruktan funnit väg till mitt hjerta, eller om den grymmaste tortyr kan förmå mig att underkasta mig vanäran! I detta ögonblick återkom den maskerade mannen. — Hvad har du gjort med muraren? frågade bankiren. — Två droppar af vätskan ha gjort honom fullkomligt sanslös, svarade mannen. — Vi ha lagt honom på kajen, och i morgon skall han tro sig ha drömt alltsammans. — År vagnen derute? — Ja, herre. — Sätt en munkafle på denne galning och för honom dit ni vet. Några ögonblick derefter satt jag förstummad i vagnen mellan de två männen. Färden räckte nära en halftimma. Man törde mig ner i denna håla, — det är nu sjutton år sedan. Jean såg sig omkring och frågade: — Hvarifrån lät man er inträda här? — Der borta fanns en dörr, sade Magyaren. — Jag har brutit sönder den bitvis, — och då dörren var borta, fann jag en fast mur der bakom. Då brödet och vattnet första gången nedsänktes från hvalfvet, gjorde jag ett märke här. Ett annat märke den följande dagen. Och sålunda tör hvarje dag. Då jag fått trettio, räknade jag en månad. (Forts.)