DE TJUGOEN. ) Pariserskildringar af Scholl. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Man bedrar sig aldrig derpå, ser ni! Lemna en man en näsduk, en handske, en solfjäder, en bit tyg, tillhöriga den qvinna han älskar, och han skall återfinna henne i hvart och ett af dessa föremål. Hon fanns der, endast två steg ifrån mig! Jag hörde tydligt hennes röst. — — — Det måste bli slut på det här, sade hon med otålighet. En annan qvinnoröst svarade snyftande; — Jag ber er, min fru, — haf medlidande med mig! — Jag var inte mor ännu, då jag gick in på denna rysliga handel. — Nu har jag inte längre mod. — — Låt mig få igen min lille gosse! Jag vill heldre vara fattig med honom. — — — Nu ör det för sent att resonnera, afbröt en annan röst, hvilken jag igenkände som Robert Kodoms. Man har funnit er döende af hunger i en vindskupa vid rue de Provence. Lättsinne och sjukdom hade beröfvat er allt. — — Jag har köpt ert barn. Jag skulle ha föredragit att det varit dödfödt, — men olyckligtvis inträffade det ej. Nå väl, ert barn måste försvinna. Ni skall utgifvas för att ) Se H.-T. N:o 64.