baronessan ämnade tillbringa några veckor i Södern. — — Men jag vet ej om hon utfört denna sin afsigt. Jag helsade herr Robert Kodom helt kallt och aflägsnade mig med döden i hjertat! Mitt hemlands sång återljöd i mitt minne: .Lifvet är stormen. Aldrig hvila, evigt vinddrag, glödande eller isande blåst; orkan af blommor i ungdomen; snöstorm under lifvets vinter. Lifvet är stormen! Och jag återsåg poutzan, Wanda, som ung ficka, med sin hägerplym i hatten, — — och mitt hjerta var nära att brista Jag beslöt att taga reda på allt och hämnas. XXVIII. Såldt barn. Sedan jag noga undersökt Wandas hotel på alla sidor, såg jag, att, genom att klättra öfver en gallergrind, kunde jag komma upp på den lilla paviljong, der portvakten bodde, och derifrån följa gårdsmuren till dess jag uppnådde trädgården. Då man är i trädgården, är man äfven i huset. Jag måste afvakta natten för att utföra min plan. Jag väntade. O, hvad Paris är förfärligt för den, som lider och känner sig ensam bland denna likgiltiga, brådskande hop!! Äftonen föreföll mig ändlös. Klockan half ett på natten, och sedan jag stoppat en blindlykta i fickan, tog