af annan natur i kommandofördragningen inblandas, och säger sig utskottet slutligen anse att, för dylika ärenden den lämpligaste benandlingen torde vara, att först anslagsfrågan i hvarje serskildt fall i statsrådet pröfvas, eller ock en viss summa till visst uppgifvet slag af ändamål i statsrådet anordnas, hvarefter K. M: i kommadoväg hade att närmare bestämma användningen af de anslagna medlen. 3. Efter det Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskott ö:asl git stadsfullmäktige dels inköp, dels expropriation af åtskillisa tomter i qvarteret Lagerbärsträdet, förekom viu ärendets behandling hos nämnda korporation, att, efter det stadsfullmäktige med 41 röster mot 39 bifallit utskottets nämnda hemställan, stadsfullmäktige derefter, med anledning af väckt fråga om tillämpning af 23 5 i k. förordningen och kommunalstyrelse i Stockholm, förklarade sig anse detta ärende innefatta fråga om ett nytt företag, till bifall för hvilket skulle erfordras den i nämnda 8 stadgade qvalificerade röstmajoritet af två tredjedelar af de afgifna rösterna. Uppå häröfver anförda besvär, meddelade öfverståthållareembetet utslag, hvarigenom med stöd af 49 mom. 3 i nyssberörda förordning stadsfullmäktiges sistberörda åtgärd uudanröjdes, med förklarande derjemte, att det g.nom 41 röster mot 39 i frågan fattade beslut om bitall till beredningsutskottets hemställan, skulle lända till efterrättelse. Vid ärendets härefter, på grund åter af öf detta öfverståthållareembetets utslag från andra sidan anförda ytterligare besvär, skeende föredragning hos K. M:t, uttalade statsrådet Lagerstråle, med hvilken förenade sig h. exc. grefve Manderström samt statsråden grefve von Platen och Carlson den mening, att K. M:t, med undanrödjande af såväl det öfverklagade utslaget som stadsfullmäktiges beslut, måtte visa ärendet i hela dess vidd åter till stadsfullmäktige, på det att dels sjeltva tvistefrågorna genom åtgärder för sammanjemkning af de skiljaktiga meningarne måtte vinna en gagnelig lösning, dels förslag till förändrad lydelse af oftaberörda 23 3 måtte komma under öfvervägande och till laglikmätig vidare behandling hos K. M:t i underd. anmälas, hvaremot h. exc. justitiestatsministern, med hvilken åter statsråden Bredbnrg, Reuterskjöld, Lagercrantz och von Ehrenheim instämde, tillstyrkte, att Kgl. M:t måtte, jemlikt 23 och 49 88 i k. förordningen den 23 Maj 1862, med undanrödjande af öfverståthållareembetets utslag låta bero vid stadsfullmäktiges i målet fattade beslut; H. Maj:t konungen åter, som ansåg den ifrågasatta återförvisningen icke kurna leda till det dermed åsyftade mål, förklarade sig på anförda grunder ej finna skäl att göra ändring i det slut öfverståthållareembetets utslag innehöll. Sedan utskottet, beträffande detta ärendes behandling i statsrådet, fåst uppmärksamheten derpå, att detta vore första gången efter det nya statsskickets införande konungen begagnat sin i grundlagen stadgade rätt att, emot samtlige sina rådgifvares tillstyrkande eller åtminstone utan stöd af någon rådgifvares till protokollet yttrade mening, fatta sitt beslut uti en genom besvär under hans pröfning dragen rättstråga, förmäler utskottet sig så mycket hellre ansett sig hafva bort för riksdagen framlägga de resultat, hvartill utskottet, vid granskning huruvida konungens rådgifvare, härvid i allo fullgjort de pligter grundlagen dem ålägger, kommit, som det möjligen skulle kunna befaras, att om dylika förhållanden ofta skulle återkomma, statsrådets konstitutionella ansvarighet komme att i väsenttig mån inskränkas, och möj ligen blifva endast skenbar. Och yttrade utskottet derpå följande: Regeringsformens 9 S stadgar, att statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen till den påföljd, hvarom i 106 och 107 Söå vidare stadgas, ovilkorligen till protokolle sina meningar yttra och förklara. Af den redogörelse för sakförhållandena utskottet här ofvar lemnat, visar sig, att den fråga, som förelåg til afgörande och jemväl af konungen afgjordes, var den, huruvida Stockholms stadsfullmäktige genon den af dem verkställda omröstning, som utfallit med 41 ja mot 39 nej, bisallit eller afslagit be redningsutskottets förslag om inköp af ofvanomförmälda tomter m. m., och utgången af denns fråga var beroende derpå, om stadgandet i 23 af förordningen om kommunelstyrelse i Stockholm angående en röstpluralitet för vissa fall af två tredjedelar af de närvarandes röster, härvid va tillämpligt eller icke. Hans excellens frih. De Gee och de statsrådsledamöter, som med honom instämde, ingingo ock i pröfning af nämnda stadgandes tillämplighet i förevarande fall och afgäfve i öfverensstämmelse med sin öfvertygelse derom sitt tillstyrkande om upphäfvande af öfverståthållare-embetets utslag; hvaremot föredraganden hr statsrådet Lagerstråle och de ledamöter, som biträdde hans mening, utan att meddela något yttrande i den fråga, som var dragen under K. M:ts pröfning, tillstyrkte målets återförvisning till stadsfullmäktige. Utskottet vill icke ingå i någon närmare granskning af de skäl föredraganden för detta sitt tillstyrkande anfört, men kan dock icke underlåta yttra, att utskottet icke funnit dem tillfredsställande, och att föredraganden synes hafva saknat all anledning att, utan något derom af parterna gjordt påstående och emot stadgarne i 49 af kommunalordninger för Stockholm, föreslå upphäfvande jemväl at stadsfullmäktiges genom omröstning i hufvudsaken fattade beslut. Emellertid anser utskettet, att, äfven om giltiga skäl för er återförvisning kunnat anföras, de statsrådsledamöter, som en sådan tillstyrkt, likväl varit pligtige att, sedan H. M:t konungen ej funnit godt framställningen härom bifalla, yttra sig i sjelfva saken Af det förfarande, som nu iakttagits, har blifvit en följd, att endast fem af de nio statsrådsledamöter, som närvarit, gifvit konungen råd i den sak, hvari han fattat beslut, och att sålunda ärendet icke vunnit den utredning, som bort föregå detta beslut. Härigenom har äfven det anmärkningsvärda förhållande inträffat, att om man af protokollet vill göra sig underrättad om, hvilken mening den statsrådsledamot, som kontrasignerat konungens beslut, hyst angående tolkning at ifrågavarande för behandlingen af kommunalärenden inom Stockholm vigtiga stadganden, så finner man, att han icke i ämnet yttrat någon mening. Skulle detta förfaringssätt godkännas, kunde lätt i konseqvens dermed den praxis utbilda sig, att ett tillstyrkande af en preliminäråtgärd eller annan i mer eller mindre aflägsen gemenskap med det förevarande ärendet stående åtgärd komme att fritaga konungens rådgifvare från skyldigheten att afgifva yttrande i den sak, som af konungen afgöres. Af de skäl, som nu blifvit anförda, har utskotH