Det var en slags brygga,) medelst hvilken jag snart uppnådde detta hotel, som tillslutits för mig. Jag öppnade fönstret och kom in i ett litet badrum. Det tomma badkaret stod midt framför mig; en mjuk matta betäckte golfvet; en hvilsoffa och två stolar utgjorde hela möbleringen. Jag öppnade varsamt dörren och befann mig i en korridor, matt upplyst af en lampa, som hängde ned från taket i tre kopparkedjor. Jag undersökte korridoren, lyssnade omkring mig, och tände min blindlykta. Längst bort låg en salong, till höger en matsal. Då jag tittade genom nyckelhålet, varseblef jag två maskerade män, och emellan dem muraren, som man kort förut hade infört. — — Hvad väntade han på? Jag öppnade den tredje dörren, som fanns till venster om mig. Den förde till ett stort toilettrum. En massa klädningar hängde kring väggarne; mellan tvenne fönster stod ett stort toilettbord af hvit, skulpterad marmor; midt emot mig dolde ett förhänge af blått sammet ingången till sängkammaren. I denna sängkammare egde dramat rum. — — Derifrån framträngde de suckar, som jag hade hört redan der ute. Jag var nu säker på min sak; klädningarne förrådde Wanda, och tygerna hade bibehållit des af mig väl kända parfym, som den af mig så högt älskade qvinnan företrädesvis tyckte om. TALAN