Ljudet tycktes komma från ett rum i andra våningen. Oaktadt luckorna voro tillslutna, och täta gardiner troligtvis voro nedfällda innanför, tycktes detta fönster antyda, — jag vet ej på hvad sätt, — att något tilldrog sig derinnanför och jag anade tillvaron at ljussken der bakom. Jag följde alltjemnt den öfre kanten at muren och anlände till trädgården. Sedan jag hoppat ned på en rabatt, ströfvade jag omkring för att se hvilka hjelpmedel jag skulle kunna finna. Det finns alltid en stege i en trädgård. Men hvar fanns stegen? Bakom en häck af täta buskar låg drifhuset. Det var ej stängdt, och jag gick ditin. Bakom en mängd växtlådor, innehållande orangeträn, palmer och aloöarter, funnos hackor, räffsor, två trädgårdskannor och den stege jag sökte. Jag tog den och återvände till hufvudbyggnaden. Stegen nådde knappt upp till första våningen, och alla fönsterluckorna voro tillslutna. Endast i högra hörnet såg jag ett fönster utan luckor. Det angränsande huset var endast två våningar högt. Jag begagnade stegen för att åter stiga upp på muren; sedan jag väl kommit dit upp, drog jag stegen till mig, stödde den mot huset och lyckades uppnå en liten terrass, omgifven af en stenbalkong. Jag ställde ena ändan af stegen mot terrassen, och den andra mot fönsterbrädet midt emot mig.