ve LLA 2 FFELLÄAUNiIUU SAMAR LTU dennes, bådar icke något snart afgörande af denna sak, ej heller, att några genomgripande reformer på Irland, hvarken i afseende på kyrkans ställning eller Agrarförhållandena, komma att genomföras. Maguire, som är en af de mest ansedda irländska representanter i underhuset, och som för kort tid sedan utgifvit en vidlyftig afhandling om irländarne i Amerika, öppnade förhandlingarne med en skildring af Irlands elände, som icke kunde afhjelpas utan genom en grundlig reform af kyrkoväsendet och agrarlagstiftningen. Maguire innehar en mycket bestämd ställning i irländska frågan och förkastar alla halfmesyrer. Han tillhör unionisterna, d. v. s. det parti, som önskar att upprätthålla förbindelsen mellan England och Irland genom ett gemensamt parlament, men som å andra sidan fordrar den fullständigaste administrativa autonomi för Irland och specielt en sjelsständig irländsk lagstiftning i agraroch kyrkliga angelägenheter. I England fruktar man emellertid, att eftergifter af detta slag skulle leda till mycket farliga konseqvenser för sjelfva England. ,,Times har flera gånger i ledande artiklar varnat emot att gifva alltför mycket efter för irländarnes missbelätenhet, enär specielt en radikal förändring af agrarförhållandena på Irland skulle kunna medföra mycket sorgliga följder för de öfriga delarne af riket. Maguires tal i underhuset synes äfven genast hafva framkallat ett afgjordt motstånd. Enligt ett af oss meddeladt telegram föreslog Neate ett beslut så lydande: ,, Sådana allmänna förslager utsätta Irlands fred och välfärd för saror. Huruvida Neates förslag antogs, hafva vi icke ännu erfarit. AMERIKA. Från London skrifves den 6 dennes: väÄfven i det inre af Syd-Amerika kunde England företaga ett äbyssinskt fälttåg, om det med vapenmakt öfverallt ville förskaffa gehör åt engelska undersåters berättigade anspråk. Ty äfven från Paraguay hafva klagomål hunnit lord Stanleys öron, hvilka klagomål endast så till vida skilja sig från de af fångarne i Abyssinien anförda, som detta betingas af de olika civilisationerna i den amerikanska fristaten och det afrikanska konungariket. Enligt inför parlamentet i England bekantgjord berättelse från den i Buenos Ayres anställde engelske legations-sekreteraren Govld voro i förliden Augusti månad i Paraguay 44 engelsmän, hvilka på inbjudning af president Juarez begifvit sig dit. Dessa erforo god behandling och erhöllo regelmässigt sin aflöning, ehuru den utbetaltes i pappersmynt af nedsatt värde. Emellertid hafva de nu, mot den ursprungliga öfverenskommelsen, blifvit använda i armåen och ställda på farliga poster, ja, inså ha funnit sin död der. Heras kontrakter äro längesedan tilländalupna, och de flesta skulle längesedan hafva återvändt till fäderneslandet, i fall de icke blifvit qvarhällna af president Lopeg. På den engelska legationens uppmaningar att gifva Personerna i fråga sin frihet, svarade presidenten, att han ansäg sig hafva rättighet att behandla dem som egna undersåter. Presidenten yttrade dessutom, att det föreföll honom ganska underligt, att engelska regeringen kunde uppmana till utlevererandet af ett par engelsmän, under det Paraguays fiender — Brasilien, Uruguay och Argentinien — obehindradt fingo förskasia sig lån, fartyg och vapen från Fngland, och hundratals engelsmän kämpade i dossa fienders härar, På denna punkt står nu denna frågal. ASIEN. Våra läsare känna redan, att Burlin-. game, Förenta Staternas f. d. ambassadör i Kina, lemnat denna sin post och inträdt i kinesisk tjenst som ambassadör hos de makter, med hvilka Kina redan afslutat eller skall afsluta handelsfördrager. Om denna ovanliga utnämning skrifves till Newyorker Handelszeitung: yDenna utnämning var naturligtvis någonting i Kina oerhördt; men man lugnade sig snårt vid tanken på, att Burlingame hvarken skulle kunna begå något dumt eller dåligt streck. Emellertid var förloppet vid denna ovanliga transaktion följande: Burlingame fick hemlängtan. Efter sju ärs frånvaro grep honom längtan att få återse sitt sadernesland samt att ännu en gång deltaga i striderna om de stora principfrågorna derstädes. Han meddelade medlemmarne af kinesiska regeringen sitt beslut att besöka de hamnar, som blifvit öppnade för den utländska handeln, samt att sedan lemna landet. Kinesiska regeringen lade detta meddelande tungt på sinnet, ty hvar och en visste, hvilken ovärderlig vän för regeringen, denne fremling varit under de brydsammaste förhållanden, och huru kunde man tänka sig att få någon, som ersatte honom? De bådo honom enträget att afstå från sin föresats; men ett beslut af honom är liktydigt med handling. Då man fann honom orubblig, återstod intet annat, än att på värdigt sätt taga afsked af honom, och prinsregenten anordnade en bankett. Här vexlades hjertliga yttranden mellan högt stående kineser och Burlingame, och kort derefter erbjöds honom af prinsregenten att mottaga ambassaden till fördragsmakterna. Alldeles oförberedd härpå, blef han öfverraskad och kunde icke genast lemna svar. Han tog de öfriga ambassadörerna till råds. Ehuru de alla ogerna ville undvara honom, erkände de likväl genast den: oerhörda fördel, som civilisationen skulle hafva deraf, och rådde honom på det enträgnaste att mottaga uppdraget. Sedan Burlingame härom fattat beslut, väckte detta stor glädje i kejserliga palatset. Med orientalisk högtidlighet öfverlemnades det på gult pergament skrifna och i gult siden inbundna utnämningsdekretet — den första fullmakt, som någonsin i Kina blifvit undertecknad af kejsaren. Ambassadchefen skall åtföljas af engelsmannen Brown, f. d. medlem af engelska legationen; fransmannea Deschamps, hög kinesisk tulltjensteman; som sekreterare två mandariner, en del lägre tjenstemän samt sex unga män, elever af den i Peking grundade högskolan. De kineser, som tillhöra ambassaden, skola göra sig förtrogna med vesterns seder, för att blifva dugliga till ambassadposter; ty kinesiska regeringen inser, att det är lika vigtigt för den att vara representerad hos fördragsmakterna, som för dessa makter att hafva sina representanter i Peking. — Burlingames fullmakt är oinskränkt; hans anställning är, efter kinesiskt bruk, på lifstid. Ett sådant uppdrag har aldrig kommit någon fremling till del. Hans anställning är bevis på gränslös aktning och obetingadt förtroende. QWOOec — Norge. Folkhögskolan. Norge synes snart komma att erhålla sin tredje folkhögskola. Från Kinservig vid Hardangerfjord skrifves nemligen, att en enskild man derstäles skänkt en summa till inrättandet af m sådan läroanstalt. — Nöd. Enligt berättelser från UUn— me betr OM ULÖÄAC-— ——778. e--—e sÅvSFOTFCGLHLFHE 2 et OA Oo 0O — — ud