Herman Wilhelm Bissen. Vi meddela här nedan, efter , Dagstelegrafen, följande biografiska notiser om denne konstnär, om hvars förl. Tisdag timade frånfälle gårdagsnumret af vår tidning innehöll en kort notis: Herman Wilhelm Bissen föddes den 13 Oktober 1798 i staden Slesvig, der hans far var rättsskrifvare. Från sin tidigaste barndom visade han beständigt lust att forma allehanda figurer i trä, lera eller vax, och medan hans kamrater lekte, satt han, som var mycket sluten, och sysslade med knifven samt skar i trä. Naturen hade en synnerlig dragningskraft för honom, han samlade växter och insekter, oeh denna böjelse följde honom till hans död. TI sitt 14:de år sattes han i skola, blef året derefter konfirmerad, och han skulle nu sättas i snickarelära, för hvilken hans fader ansåg honom synnerligt lämplig. Men en långvarig sjukdom hindrade honom från att ta itu med hyfveln, och i stället fick han af målaren Böhndel undervisning i ritning. Gossen arbetade så ifrigt och gjorde så stora framsteg i denna rigtning, att prosten Callisen skaffade honom medel att 1816 kunna komma till bufvudstaden för att söka undervisning vid konstakademien. Hans flit lemnade honom ej heller här, men modet öfvergaf honom; han började tvifla på sin kallelse för konsten och återreste 1818 till sitt hem. Då kom prins Kristian (sedermera Kristian VIII) genom Slesvig och blef af Callisen gjord uppmärksam på den unga talangen. Prinsen lofvade att i Köpenhamn understödja Bissen, och nu bar det åter åstad till hufvudstaden, hvarest den unge konstnären snart vann stora silfvermedaljen. Han hade först egnat sig åt mälarekonsten och målat åtskilliga histeriska taflor samt några porträtter, men han var ej nöjd med denna sin verksamhet och slog derefter, på J. C. Lunds råd, in på skulpturen. År 1821 vann han akademiens lilla guldmedalj för sin basrelief Jakobs söner visa fadren Josefs kjortel, och modellerade de båda derpå följande åren 4 sserafer och 4 basreliefer till den nyuppbyggda slottskyrkan. Då han 1823 hade vunnit den stora guldmedaljen, hvarmed det stora resestipendiet var förenadt, gick han öfver Berlin, Niärnberg och Mänchen till Rom för att studera antikerna och nutidens Phidias, Thorvaldsen. Sitt första arbete i Rom, ,,En sofvande Bacchantinna, var han så missnöjd med, att han slog det i stycken. Har BS arbetade derpå i Thorvaldsens atelier, der har