Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1868, sida 2

Hon nalkades mig och sattade min hand. Hennes kattögon riktades mot mig. — Du går mellan tvenne brott, sade hon med allvarlig röst. Du skall bli lefvande begrafven, men du skall gå ur din graf, då det förlorade barnet blifvit återfunnet! Det första brottet var min fars död, och året derefter skulle jag bevittna det andra. -— — Det var den 10 Januari. Vi inträddei Pesth öfver den stora bron, som förbinder denna stad med den östra stadsdelen, det gamla Buda. Donau var tillfrusen. Bloksberget var betäckt af snö, och de aflägsna bergsspetsarne försmälte nästan med synkretsen. Husgaflarne och de mörka skulpterade portarne gnistrade af isarabesker. Jag tog in med Wanda och två tjenare på hotel la Reine dAngleterre. Efter åtta dagars ovisshet föreslog Wanda att vi skulle bosätta oss i Wien eller Paris. — I Wien är möjligt; men vi kunna j erhålla den minsta inkomst af mina gendomar, om vi bosätta oss i Frankrike. Det är omöjligt. Wanda var länge envis, men gaf slutlisen vika. Jag återvände till mitt slott för att vidaga de sista förberedelserna och utfärda nina sista befallningar. Tre dagar derefter, då jag återkom till lotellet, sade man mig att madame hade est. Wanda hade qvarlemnnt ett bret till nig. Vårt land, sade hon, hade blifvit tenne förhatligt; hon väntade mig i Paris,