tet äfvenledes svarat afstyrkande. Kammaren biträdde utskottets åsigt. Lifligare blef debatten rörande krigshofrättens indragning, hvilken äfven blifvit af statsutskottet afstyrkt. Oaktadt b. exc. justitiestatsministern talade sör bibehållande af denna specialdomstol, redogörande bland annat för den förändring, som förestod i krigslagarne. blef betänkandet till statsutskottet återremitteradt. Härmed slutade förmiddagens plenum. I aftonens sammanträde genomgingos öfriga delar af den andra hufvudtiteln, med bifall till statsutskottets utlåtande, hvarefter man kom till tredje hufvudtiteln (utrikes-departementet). Här hade, såsom bekant, regeringen framlagt förslag till en förändrad normalstat, hvari åtskilliga indragningar blifvit gjorda, tydligen föranledda af den föregående riksdagens angrepp på denna hufvudtitel. Statsutskottet ville dock gå ännu längre, och derom uppstod nu en debatt, hvilken öppnades af h. exc. grefve Manderström, som närmare utvecklade regeringens proposition, derunder h. exc., utan att ens med det minsta leende förråda ironien i sina ord: ,, ville till kammarens upplysta pröfning öfverlemna att afgöra, huruvida den politiska ställningen i Europa kunde anses medgifva ytterligare indragningar på beskickningarnes område. II. exc. försäkrade derjemte, att om sådant läte sig göra, skulle regeringen taga den saken i moget öfvervägande och ej underlåta att derom inkomma till kammaren med framställning. Tör statsutskottets mening talade isynnerhet frih. Liljencrants, som här åter stod öga mot öga med sin frände grefve Manderström, anmärkande derunder, att den garanti h. exc. ville lemna å regeringens vägnar för framtiden försvagades deraf, att man tyvärr icke var säker på att h. exc. om ett år härefter sute qvar på sin plats; , olyckliga omständigheter kunde under tiden inträffa, som omintetgjorde en sådan förhoppning. Kammarens temligen högljudda munterhet vid denna anspelning framkallade icke blott ett löje hos talaren, utan ock ett leende på den gamle diplomatens läppar. Efter det kammaren, med stor majoritet, bifallit utskottets utlåtande, såg man exc:n Manderström vandra med sin stora portfölj under armen tvärs öfver golfvet och sätta sig förtroligt vid sin unge antagonists sida. Man hörde naturligtvis ej deras lifliga samspråk, men det hviskades: ,Grefve Manderström går öfver med sin portfölj till Liljencrantz. Den gamle herren tog dock sin portfölj med sig när han gick. Gårdagens förmiddagsplenum i andra kammaren upptogs helt och hållet — ända till kl. 4 e. m. — af sjerde hufvudtiteln Gandtförsvaret), derunder den nye krigsministern, general Åbelin, första gången uppträdde inför representationen. Det gällde först indragning af de 100, 000 rdr, som sedan några år tillbaka varit beviljade såsom lönetillägg åt officerare af de två lägsta graderna samt underofficerarne. Resultatet blef att, trots sparsamhetsifrarnes vältaliga anföranden, anslaget bifölls, med den stora majoriteten af 108 röster mot 33, en majoritet, som lade på ett vackert sätt i dagen, att våra plandtmän, oaktadt deras sparsamhet, icke vilja förbise billighetens och grannlagenhetens fordringar. Omdömet, som fälldes rörande den andra kammaren vid förra riksdagens början till en främmande diplomat: att ,, kammaren är ej sentimental, men skall aldrig tillåta sig något chikanöst handlingssätt — vann härigenom en fägnesam bekräftelse. Frågan om anslag till nya gevär framkallade en kort debatt, som slutade med bisall till regeringens proposition, sedan statsrådet Abelin, till kammarens tillfredsställelse, afgifvit den förklaring, att regeringen trodde sig kunna försäkra, att landets behof af nya gevär skulle för framtid fyllas genom tillverkning inom riket. Ingen kunde tro, att propositionen om en laboratoriibyggnad på 22,800 rdr skulle vålla sådant allarm, som uppstod, ! då dels hr John Ericson talat emot detta anslag, dels hr Adlersparre opponerat sig deremot, att en tillverkning af krigsförnödenheter förlades så nära den hotade östra kusten, under det den borde förläggas till Carlsborg. För en tillverkning i mindre skala hade man utrymme tillräckligt inom skärgårdsartilleriets laboratoriilokaler. Denna förklaring föranledde flera af statsutskottets mest framstående ledamöter att frångå sitt tillstyrkande af anslaget. Nu föllo förebråelser öfver statsutskottet för detta vankelmod, hvilket åter