dagen, och med de yngsta lärjungarne icke börja tidigare än klockan 8 om sommaren och klockan 9 om vintern ). Uemlexorna böra inskränkas så mycket som möjligt och examina anställas blott undantagsvis. Uti det 11:te kap. om skolslrassen papekes farorna af såväl kroppsstraff som skamstraff, strafflexor och strafitimmar. Den bästa bestraffningen, heter det vidare, ,skulle vara den, som beröfvade barnen något slags nöje; men det är omöjligt i våra nuvarande skolor, der nöjena och vederqvickelserna äro sällsynta, att ej säga nästan okända. I det 12:te kap. om skolans öfningsämnen erinras om nödvändigheten deraf, att eleverna vid shrifning och ritning iakttaga en riktig kroppsställning. I annat fall förordas Schrebers apparat, hvilken är ett slags stöd i T-form, som fastskrufvas vid bordet framtör lärjungen och som stöder med sin tvärstång mot hans nyckelben. — Rörande gymnastiken yttrar förf. ganska sannt: ,Så snart nyttan af gymnastik är i princip antagen, är det klart, att den bör inlöras i alla skolor samt dess öfning ej endast vara frivillig utan obligatorisk. Gymnastiken skall läras ordentligt och gradvis liksom alla andra läroämnen samt städse utgöra en vigtig del af undervisningen. Någon torde invända, att barnen få tillräcklig kroppsrörelse genom vanliga lekar under fristunderna och promenader. Så är dock icke förhållandet; ty vwom det, att dessa fristunder ofta illa användas, derest icke läraren är närvarande och öfvervakar dem, borde väl enhvar kunna inse, att en sådan muskelverksamhet, som framkallas af regelbundna och fysiologiskt väl ordnade ösningar, vid hvilka alla kroppens muskler medverka, skall hafva helsosammare inflytande, än de rörelser, lekar, kappspringningar och hoppningar, som barnen göra utan uppsigt och handledring. Hvad promenaderna angår, så kunna de visserligen icke ersätta de gymnastiska öfningarne. För det barn, som älekar ombyte, blifva de snart enformigoch ledsamma, om de ej hafva något slags ändamål. Jag är dock långt ifrån att vilja förkasta dem, skulle tvertom önska, att de inginge i den uppgjorda skolordningen, men utan att resultatet deraf blefve en inskränkning i gymnastiklektionerna F). Det är framförallt i flickskolorna, som gymmastik obligatoriskt borde förekomma Det är högst nödvändigt för helsans bevarande, att de gymnastiska öfningarne i dessa läroanstalter icke skjutas åt sidan, på det de må utgöra en motvigt mot det allt för långvariga stillasittandet och de många olägenheter, som dermed stå i sammanhang. Flickorna få ej tillräcklig vederqvickelse under fristunderna, och dessutom tillåta i allmänhet ej töräldrarne, att de efter 13 eller 14 år fritt få leka och roa sig, som de skulle hafva lust att göra, om de finge iolja sin böjelse. För att fullgöra etiketens fordringar få de snart endast vara med om promenaderna, och dessa förströelser — eller kanske rättare brist på förströelser — tillika med den nervösa öfverretning, som uppkommer i skolan, utveckar ofta hos dem en romanesk känslofullnet och en ytterlig ömtålighet, vållad genom sjuklighet till kropp och själ. Om man esiunade, att dessa unga slickor en dag skola blifva mödrar för ett kommande slägte, och att våra efterkommandes såväl helsa som fysiska och intellektuella välfärd i så hög grad beror på mödrarnes helsotillstånd, borde väl detta vara tillräckligt för att ådraga förhållandet statsmännens och lagstiftarnes synnerliga uppmärksamhet. Vi ha anfört detta utdrag, emedan ännu hos oss mångenstädes, synnerligen bland föräldrar, råder så mycken liknöjdhet, ja till och med motvilja mot skolgymnastik, ynnerligen för flickorna, för hvilka den anses farlig och äfventyrlig. Ja vissa föräldrar ha en stor benägenhet att tillskrifva just gymnastiken alla de krämpor, hvaraf barnen under skolsången besväras, utan att de klagande dervid betänka, att samma krämpor finnas hos alla barn, äfven de, som icke gå i skola och allramest ) Att såsom i härvarande högre elementarläroverk för gossar börja läsningen äfven med 9åriga piltar klockan 7 på morgonen under den mörkaste årstiden, måste anses högst olämpligt och skadligt. Förra vintern diskuterades af särskild anledning denna sak i härvarande läkareällskap, dervid alla närvarende yttrade samma igt. Sällskapet ansåg sig dock icke såsom sådant berättigadt att med saken taga någon befattning. ) Det är eget, att man så ofta får höra både föräldrar, lärare och lärarinnor, ja till och med vissa läkare hysa den föreställningen, att promeden kan ersätta gymnastiken. Dylik tro kan ke bero på annat än okunnighet om den ratio