Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1868, sida 2

ten, tänkte Jean, — skulle jag med uden kunna utvidga denna öppning. 0 detta ögonblick kände han att han OII. Kedjan lossnade från den fuktiga muren, och Jean rullade på marken med kedjan i handen. Han uppgaf ett rop af glädje då han kände, att denna kedja, som i ena ändan slutade med den ring, hvilken hade omslutit halsen på den olycklige, hvars ben funnos qvar, hade varit fästad i muren medelst en jernstång. . Och han höll denna jernstång i sin hand. Det var på samma gång en häfstång och en murbräcka. Denna upptäckt återgaf Jean hela hans kraft. I vissa ögonblick erfordras så litet för att återväcka vårt hopp. Den drunknande griper efter ett halmstrå. Jean hopsamlade mullen och benen, som funnos på golfvet, och bildade deraf en liten hög. Derigenom kunde han nå öppningen. Han lossade först murbruket mellan stenarne, derefter instack han jernstören i fogarne och bände loss tvenne qvaderstenar. Medelst dessa ökade han högen, så att hans hufvud nästan vidrörde taket, och han kunde arbeta beqvämt. Sedan stenarne blifvit borttagna återstod endast gruset, så att arbetet blef lätt. Sedan Jean rensat öppningen, fann han en smal gång. i hvilken han inträngde.