Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1868, sida 2

— Ieenne barns bortröfvande. ö — Kanske Jeanne och Gontran? utropade den förre skogvaktaren. ö Magyaren svarade med förvåning: — Det är just de namn, som denne man har uttalat. — Grefve de Navarrans barn? — Ja. Känner ni dem? — Jag måste lära känna dem. Magyaren tycktes eftersinna ett ögonblick. — Hvad intresse kan ni hafva dervid? frågade han. — Detta är ej min egen hemlighet, svarade Jean. — Men, jag ber, säg mig hvart denne man har fört de stulna barnen? i Dessa barn hafva blifvit lemnade till ett bondfolk i trakten af Evreux. — Och detta bondfolks namn? — Pierre och Madeleine Deslions. — Det är allt hvad jag vet. — Madeleine Deslions! utropade Jean. — Ah, gläd er, herr baron, ty ziguenerskan har talat sanning. — — Det förlorade barnet är återfunnet! Vi skola komma ut härifrån! — huru? det vet jag inte, men vi skola komma ut. — Madeleine, soda och redliga qvinna, du har älskat Jrefve de Navarrans barn som en verklig mor! Det är således derför hon ville hafva mig vid sin dödsbädd! Se der den hemighet hon ville anförtro mig! Magyaren afbröt honom. — Har ni således kännt grefve de Nararran? — Han var min far! — Hur har det gått med honom? — Han mördades en natt i detta hus if tvenne män, hvilkas namn jag inte ens