Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1868, sida 2

— Nej, sade Jcan, jag har besökt Nya verlden, men jag känner knappt Europa. — Hos oss, fortfor magyaren, gör trollqvinnan ännu sina besvärjelser; hon blandar paddans dregel med blodet af en svart katt och går vid midnatten ut på den öde heden. — — Då månen hunnit sitt zenith, upplyfter häxan sina armar, uttalar hiskeliga ord och förutsäger framtiden. En trollqvinna hade förutsagt mig denna långvariga fångenskap — — — Har hon sagt er när denna fångenskap skulle sluta? — Då det förlorade barnet) har återfunnits. — Hvilket barn? — Det vet jag ej. Ett ögonblick hade jag hoppats — — — Hvad? — Först bör jag säga er, att orsaken, hvarför ni så lätt kunnat framtränga bit, är den, att jag redan hade öppnat denna ång. — Ah! utbrast Jean. — Likasom ri, hoppades jag att finna en utgång, — — men jag fann endast en olycklig, som med fötter och hals var lästad vidmuren. — Och hvem var denne man? — En stackars varelse, som hade varit ett hämdverktyg åt dessa uslingar, af hvilka jag blifvit lefvande begrafven i detta hvalf. — Han hade således talat? — Några ord hade undfallit honom under ruset! — Har han länge varit död? — Nära tio år. — Och hvari bestod den hämd, hvarom ni nämnde?