förvåning. Ätminstone måste dessa gevärs vidunderliga verkan i slaget vid Mentana förefalla trifvelaktig, enär man ersarit, att fransmännen — trots den korta tid, som striden varade — hade bortskjutit alla sina patroner, så att de vid ett nytt anfall af garibaldinerna skulle varit alldeles värnlösa. Kejsar Napoleon synes icke vara så skuggrädd som teatercensuren i Paris; så har han åtminstone nyligen visat. Det handlade om uppförandet af ett nytt skådespel, ,,Le Vengeur, som skulle gifvas på Chatelet-teatern. Denna , Vengeur, egentligen , Vengeur du temple var namnet på ett franskt linieskepp, som, anfallet år 1793 i Kanalen af engelska flottan, vägrade att stryka flagg och, sedan den efter en hård strid blifvit genomborrad af kulor, gick till botten, under det besättningen höjde ropet: , Vive la republique! Detta republikanska rop, hvarmed skådespelet slutar, var teatercensuren en nagel i ögat, och det hade derföre förvandlats till: ,, Vive la France. Då detta kom till kejsarens kunskap, förbjöd han emellertid förändringen. ENGLAND. Man måste gå tillbaka till lord Palmerstons yngre dagar för att för Englands politik återfinna ett sådant program, som det, hvilket Disraeli framställde i sitt sednaste tal uti underhuset, der han yttrade, att England skall uppgifva sin hittills följda egennyttiga och isolerade politik samt ämnar att i handling visa sina sympathier för andra nationers väl och ve. Disraeli är för nära förbunden med lord Stanley, för att kunna bryta stafven öfver hans förra uppträdande. Han vidblifver Stanleys fredspolitik, men modifierar den på ett sätt, som betager denna politik dess hittills egennyttiga, för att icke säga fega karakter. Han vill icke längre veta utaf, att England skall vara endast en asiatisk makt, utan ämnar göra dess inflytande gällande i alla verldsintressen. Men skall Disraeli nu äfven vara i stånd att uppfylla detta program? Framtiden skall först lemna svar härpå, men så mycket vet man, att det för närvarande icke finnes någon engelsk statsman, som skulle våga att för sig ställa en sådan uppgift. Och det är måhända den bästa spådom för Englands framtid som stormakt, såsom fredens, civilisationens och rättfärdighetens oegennyttiga försvarare, att på samma tid, som den nye ministerpresidenten anvisar England dess rätta plats bland verldens första natiener, bryter han de skrankor, som hittills åtskiljt de engelska partierna i det inre, och synes göra ett slut på den partibildning, som i England har mera än hundraårig bäfd. Tories och whigs skulle icke längre vara de namn, som beteckna det konservativa och det liberala partiet. Som ledare för de konservativa förklarar Disraeli, att deras politik för framtiden skall blifva liberal, samt att det icke var en kapris, då han under valreformen lemnade toriernas gamla konservativa ståndpunkt. Meningen häraf är, att Disraeli icke vill blifva qvarstående som ledare för det parti, som nu fört honom till makten, utan att han af de förra whigs och tories, som framdeles kunna följa honom, ämnar bilda ett nytt parti. Och det är icke helt och hållet osannolikt, att han skulle kunna lyckas. Gladstone har för ögonblicket icke väldet öfver de liberala. En af detta partis gamla anhängare, Bouverie, förklarade, sedan han hört Disraelis program, att whigs hvarken hade ledare, som kunde leda, eller anhängare, som ville lyda, samt att den nya ministeren dertöre hade fritt spel. Detta upplösningstillstånd af vhigs begagnas nu at Disraeli, och den skicklighet, hvarmed han hittills hållit sig i spetsen för tories, skall knappast svika honom vid bildandet af det nya parti, genom hvars tillhjelp han räknar på att försäkra sig om ett varaktigt och kraftigt handhafvande af Englands stora makt. — AMERIKA. Som man af ett telegram erfarit, har nu äfven representanternas hus i Washington med 126 röster mot 47 antagit förslaget att försätta presidenten i anklagelsetillstånd och underrättat senaten om detta beslut. Som vi förut meddelat, är Johmson instämd för senaten till i morgon.. Det antyder ett betänkligt tillstånd, att trupperna i Maryland visa böjelse att försvara presidentens person, under det trupperna i Pensylvanien underrättat kongressen om, att de vilja försvara dess okränkbarhet under en förestående strid. Man synes således gjort sig förtrogen med en blodig utgång af den nuvarande konflikten. I ett budskap till senaten har presidenten förklarat, att han troget sökt uppfylla! f