Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1868, sida 1

lfutskottets förslag, utan förenade sig i yrkandet o afslag, hvilket äfven biträddes af flere andra kan 1 marens ledamöter. Under den följande debatte l tycktes man temligen allmänt medgifpa behofr. n af ett laboratorium i Stockholm för artilleriets 1 pande behof; men en meningistrid uppstod de Om, huruvida detta behof kunde anses fyldt ge r nom den af hr Adlersparre omförmälda öfverlå Å telsen. al Såväl hr krigsministern, som statsrådet frih. a s Ugglas ansågo detta icke vara förhållandet, ti t vtöd hvarför de dels anförde att det vore tvifvel saktigt huru länge skärgårdsartilleriet kunde und yara sitt laboratorium, dels uppläste ett yttrand N i statsrådsprotokollet om byggnadens bristfällig; I skick. Andra talare anmärkte likväl härvid; at i detta yttrande afsåge artilleriets egen Hboratorii byggnad, icke den af skärgårdsartilleriet lnade :) och i denna punkt kunde man ej komma till ful 1 klarhet, helst som statsrådet Abelin med an ledning af en af frih. Liljencrantz framställd di rekt interpellation, förklarade sig ej vara i till fälle att härom lemna bestämd upplysning samt derföre instämde i det efter hand af många talare 2framställda yrkandet om återremiss för att vinns isen utredning, som nu påtagligen saknades. De var under det debatten sålunda utvecklade sig som från flere håll riktades skarpa förebråelser mot statsutskottet för det outredda skick, i hvilket det lemnat ärendet ifrån sig. Isynnerhet uttryckte några ledamöter, och såsom det synes med rätta, sin förvåning öfver hr Björcks yttrande, att utsskottet ansett sig kunna tillstyrka anslaget, oaktadt man hyst tvekan om dess lämplighet, under förhoppning att man i kammaren skulle af den ssom vederborde erhålla de för dess bedömanda nödiga upplysningar. Icke utan skäl anmärktes, att sdet väl måtte vara utskottets skyldighet, likasom det är dess uppgift, att just införskaffa alla till buds stående upplysningar innan utskottet afgifver ssitt yttrande. Naturligtvis sökte utskottets ledamöter försvars sig mot angreppen, och grefve Posse stödde sig dervid hufvudsakligen på den omständigheten, att den tilldragelse (öfverlemnandet af skärgärdsartilleriets laboratorium), hvilken nu föranledde honom och andra att frångå utskottets förslag, timat efter sakens behandling i utskottet. Hr Bergström fann sig likväl föranlåten yttra, att utskottet visat sig så vacklande och osäkert samt behandlat saken så rent ut sagdt lättsinnigt, att en återremiss var högst nödig. Hr Key tog sig häraf anledning yttra, att en föregående talare hade vbredt temligen tjockt på i tillvitelser mot utskottet, men om han dervid betett sig något klumpigt, så borde detta icke förvåna, ty man kunde icke vänta af björnen att han skall vara dansör. Hr Hedlund replikerade härpå, att om man ej finge tillvita björnen för klumpighet, så vore klumpighet deremot alldeles icke passande för en dansmästare. Hr Key tog slutligen än en gång ordet! enkom för att förklara, att han i allo instämde i hr Hedlunds yttrande, och detta så mycket hellre, som han ej ville bestrida honom företrädet såsom solodansör. Vid detta sista yttrande förspordes starka hyssningar från kammarens bänkar. Resultatet blef, att vid anställd votering afgåfvos 88 röster för afslag, mot 74, som voro för återremiss. Frågan lärer således blifva föremål för gemensam votering, enär första kammaren bifallit anslaget. De för ärendets bedömande erforderliga upplysningarne torde väl dessförinnan kunna anskaffas och bringas till ledamöternas kännedom, Fortifikationsanslag. De begärda anslagen till befästningsarbetena vid Carlsborg, Oxdjupet (i Stockholms skärgård) och Hästholmen (vid Carlskrona), gåfvo äfven anledning till en längre diskussion, i hvilken förekommo skarpa anmärkningar mot fortifikationsgeneralen för hans egenmäktiga tilltag, att tvärtemot riksdagens önskan använda statens medel till icke beslutade befästningsarbeten. Hr Sjöberg yttrade att då han nödgades yrka afslag å det af K. M:t begärda anslaget till betästningarne var det icke af misstroende till den nuvarande chefen för landtförsvarsdepartementet, utan till chefen för fortifikationen samt på grund af den önskan, som för öfrigt delades af många inom och utom kammaren, att konungen i kommandomål ej måtte ha mer än en rådgifvare, den som är ansvarig; och hr Björck sade att den nuvarande krigsministern väl behöfde stödet af riksdagens uttalade opinion för att kunna återtaga den makt, som hans företrädare lemnat åt chefen för fortifikationen. Anslaget till Carlsborg nedsattes, på yrkande af hr Björck, från 66,000 rår till 20,000, efter votering, med 98 röster mot 35; hvaremot anslaget till Öxdjupet, 87,400 rdr, beviljales utan votering. Hästholmen blef utan anslag, fastän hr Witt tappert kämpade derför och ej gat sig förrän han fick votering, hvarvid han ock stannade i en minoritet af 18 röster mot 90. Under diskussionen om anslaget till gevär yttade hr krigsministern, ,att några vidare beställningar af vapen i utlandet ej skola komma i fråza — hvilket löfte mottogs af kammaren med ifliga bifallsrop. Utskottens verksamhet. Första kammarens tillfälliga utskott har (i anedning af återremiss) hemställt, att riksdagen nåtte anhålla, dels att K. M:t måtte åt sista mä i 20 5 Jagtstadgan gifva följande förändrade ydelse: Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise rofogeln eller huden af rofdjuret för kronofogde, änsman, stadsfiskal, skogsoch jägeritjensteman ller, der behofvet sådant påkallar och kon. bealln:hde pröfvar nödigt, annan af kon. befhde lertill förordnad lämplig person, tage hans intyg utt roflogeln eller rofdjuret inom riket dödats samt tt roflogelns fötter eller öronen af rofdjurets hud lifvit i hans närvaro afskurna och hafve sedan ätt att hos närmaste kronoupp efhde den der utfästade bel dels att K. M: nivo Slrala 11 :t måtte föror 1 12. 4.