32 8ilandade ämnen. Oförskämdheten hos Jesuiterna går nu så långt i Frankrike, att dessa ej mera nöja sig med att belierrska hjertan och sinnen; de söka äfven intränga på de kroppsliga behofvens område, i det de taga köksdepartementet under sitt beskärm. Så har en abbe Reculot utgifvit en ,,anständigheten skyddande kokbok och tillegnat den åt ,,den heliga jangsrun och gudsmodernt. Författaren förklarar i sin tillegnan till den gudomliga modern-att han börjat sin bok på Långfredagen, hvilket han anser som en borgen för dess framgång. Huru mycket denna bok med all ,anständighet tager himmelska förhållanden i betraktande ser man utaf dess afhandling om tillagning af fasaner, der det till slut heter: ,,En på ofvanskrifne sätt tillagad fasan är värdig att framsättas på en engels bord, i fall dessa ännu, såsom i Loths tider, vandrade här på jorden. Lyckans omvexlingar. En viss mr Steele, som för 3 år sedan kade en daglig inkomst af 2,000 dollars af petroleumskällor, hvilket gaf honom benämningen petroleumsmillionären, befinner sig nu som körsven hos det bolag, som eger nämnde källor Peppar och salt. Fordom lefde skalderna för att skrifva; — vår tids författare skrifva för att lefva. — Det är icke fåfänga, utan högt uppdrifven blygsamhet, som förmår en del menniskor att berömma sig af förnäma eller geniala bekantskaper: man erkänner sig sjelf vara en nolla och sätter en etta framför för att få gå och gälla för en tia. -Det suraste vin blir den starkaste ättika, och den odugligaste författare den skarpaste recensent. I Jens Baggesens barndom. Följande historia från Jens Baggesens barndom, som han sjelf berättar i ett tyskt bref från sina sista lefnad. dagar, har meddelats, Lollands-Falsters Stiftstid År 1771 eller 1772 gaf den unga vackra drottningen (den olyckliga Carolina Mathilda) en kyss åt den fattige, knappt sjuårise poeten, hvilken endast genom ett bättre tvättadt ansigte skiljde sig från gatpojkarne. Hon hade med sin hofstat kommit till Korsör, för att passera Beltet, och måste här tillbringa natten. Den s. k. kungsgården, der hon emottogs, illuminerades, och jag och mina syskon erhöllo tillåtelse att gå dit med pigan och Se på illuminationen, kanske till och med drottningen genom fönsterna. Gården och dess närmaste omgifning hvimlade af folk. Jag stod, jemte mina systrar och pigan, och stirrade förvånad på den omätliga prakten. Då fick jag för första gången intrycket af jordisk ståt och verldslig glans. Men om jag redan var bänded bäraf, hur blef jag icke till mods, då den ov ntade lyckan beskärdes oss att få se sjelfva drottningen i närbeten. Hoa gick nemligen ned och hsade vänligt på den stackars folkhop, som stod och frös för hennes skull. Isynnerhet barnen ådrogo sig hennes uppmärksamhet, och af en händelse, kanske foransedd genom ett enthusiastiskt eller högt vtrop, märkte hon särskilt mig — jag lycklige! Hon tillta ade mig, frågade efter mitt namn, hvilkei jag nodnande framstammade, om min ålder och mina foräldrer. J.g mäste ha svarat något, som förvånade benne; ty hon upplyfte mig (jag var ytterst spensigz och liten) leende och — jag glömmer det aldrig i evighet! -— kysste mig. Äunu efter ett balft århundrades förlopp känner jag drottningens kyss på min mun! -Vene. venez, madame! sade någon från det öppna salsfönstret. Det var Struense — och hon försvann.