Litteratur. Nordiska Gudasagor, utstyrda i humoristiska sånger af Bodvar Bjarke. Första Samlingen. Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1867. Detta lilla häfte har af kritiken blifvit behandladt med en nära nog exempellös skärpa; hrr recensenter tyckas ha täflat om att finna nog stränga och förkrossande omdömen öfver detta försök på parodiens anspråkslösa gebit. Medgifvas måste också, att icke genren är lyckligt vald, ty den, som önskar slå an i vår tid, bör ej befatta sig med karrikerande af dessa mytologiska gestalter, som äro förknippade med våra älsta minnen. Det ligger så mycken höghet, så mycket djup, så mycket äkta poesi uti det gamla nordens gudasagor och hela den gamla asareligionen, att förlöjligandet af dessa sagors hufvudfigurer mäste väcka en känsla af harm, och då så mycket bedröfligt och ömkligt existerar rundtomkring oss i verklighetens verld, har man svårt att inse, hvarför ej förf. hellre inom densamma valde föremål för komiska skildringar, särdeles som de ständiga anakronismerna och ofta nog malplacerade anspelningarna på nu existerande förhållanden och lefnadsvanor visa, att det är i denna verld, som förf. företrädesvis är hemmastadd. Jemte dessa anmärkningar kunna vi göra den, att författarens språk stundom sänker sig till en viss vidrig råhet — en anmärkning, som dock ätven skulle tillämpas på flera af de författare, som kritiken vanligen höjer till skyarne, såsom v. Braun, Wadman m. fl. A andra sidan vilja vi erkänna, att vi trott oss ha funnit hos Bodvar Bjarke en icke obetydlig talang. Diktionen är sällspordt ledig, ganska mycken qvickhet och färgrikhet i framställningen finna vi på många ställen, och vi tro, att, om han valde andra ämnen och betraktade hela lifvet från en ädlare synpunkt, han skulle kunna utbildas till en humoristisk kapacitet, som skulle ha desto mer utsigt att vinna popularitet, som dylika numera ytterst sparsamt förekomma i vårt land.