Uska tånkesätt eger rum, och derföre ar ministerförändringen ej af sådan betydelse, att den retar nyfikenheten. Men hvad som slagit med förvåning är, att en ofrälse man, af judisk härkomst, har så kunnat svinga sig upp — att den öfversvinneliga äran att vara brittisk premierminister tillfallit en f. d. romanförfattare och tidningsredaktör. Tidningarne kommentera saken, men ej på ett tadlande sätt; man är förvånad, men finner det alldeles så som det borde vara, samt att ingen annan ,tory fanns med den energi, talang och fyndighet som DIsraeli. Från århundraden tillbaka har den högsta adeln ansett denna plats tillkomma endast någon af sina ledamöter. Visserligen hafva trenne ickelordar förut beklädt platsen, men de voro den verldsberömde Pitt, den ädle Canning och Englands välgörare Robert Peel. Deras föräldrar voro dock baroneter, rika och ansedda. Men nu fyller en man af ringa börd och hvars föräldrar voro fattiga denna ansedda plats; det medgifvande adeln härmed gjort ger anledning till många reflexioner. DUsraelis bana som politisk person är ej särdeles lång, men den är desto mer djerf. Men hvad är orsaken till hans framgång? jo, hans talareförmåga, hans sofistiska sätt att försvara sitt parti, det konservativa, till hvilket han öfvergick, sedan han sett att det ej lyckades honom att bland de liberala blifva ansedd som framstående och som sådan komma in i parlamentet. Hans val misslyckades i början, men mannen ville in, och det gick. Väl inne, blef han snart genom sin oblyghet bemärkt, han steg i graderna, bidrog hufvudsakligen att störta Peels kabinett, utlemnade listor för en ny minister, blef ledare för partiet, var snart minister och sedan oumbärlig för Derby och hans parti. Allmänhetens kärlek och fö:troende har han i ingen mån, men man finner, att sålänge Toryerna äro vid rodret, är en sådan person behöflig. Huru länge Toryerna komma att regera, är emellertid ovisst och beroende på deras taktik i parlamentet. Många behöfliga reformer äro på tapeten; allmänheten fordrar dem med hvar dag högre. Adelns medgifvande nu att dela ett monopol tyckes antingen innebära ett tillmötesgående, eller ock, hvilket kanske är troligare, vara en förtviflans åtgärd, en i nöden gripen räddningsplanka. Aristokratien finner sig uti att låta sig ledas af en obskur person, emedan han är en slug politikus. Qui vivra verral Fastlagen har inträdt, och hvar dag om! morgnarne hör man det välsignade pinglandet med klockorna i kyrktornen. Något mera omusikaliskt kan man ej gernall höra; här spelas nemligen de mest idislade melodier, då deremot det högtidliga! i en svensk klockringning saknas alldeles. Askonsdag hålles gudstjenst såsom om Söndagarne, och en del kontor samt butiker äro stängda. Katolikerna börja svälta på sitt sätt, men skina dock af välmående. Det är psykologiskt märkvärdigt, att man lätt igenkänner , den allena saliggörande kyrkans får på de kringspelande ögonen, som svårligen hafva styrka att uthärda en rättfram ärlig blick. Större delen af katolikerna äro irländare på mycket låg ståndpunkt af bildning samt högst snuskiga; men en del af sjelfva engelska kyrkans prester arbeta af alla krafter på att skaffa proselyter åt påfven, och stor agitation bland de uppriktige protestanterna råder nu för att hindra det stigande bruket bland en hop engelska högkyrkliga prester att nyttja vid gudstjensterna en hop af dem införda katolska ceremonier. En engelsk ångare med namnetParis kommer snart att visa sig i Sverge. Befälhafvaren är svensken kapten Asker, och båten är ämnad att underhålla regulier förbindelse mellan Uddevalla och London. ,Paris lär vara ett bättre fartyg än ,Llandoff, som underhöll ifrågavarande förbindelse förlidet år. Tillika har jag hört att ett bolag inköpt ångaren , Clara and Ann för att sätta den i fart härifrån på Göteborg, Köpenhamn och Stockholm, kanske äfven med anlöpningsorter på vägen mellan dessa städer. När så dessutom våra vanliga ångbåtar börja de egentliga reguliera turerna, blir således ingen brist på förbindelsemedel mellan de båda länderna. Måtte nu snart affärsställningen förbättras och varor finnas för export. Nog finnes mycket att göra, blott företagsamheten vill mera framstå. Med ångaren ,Victoria, som i Thorsdags begaf sig till Göteborg, medföljde en f. d. Karlskronabo, som ej sett sitt fädernesland på öfver femton år, under större delen af hvilken tid han varit bosatt på Mauritius, der han är anställd i engelsk tjenst, beklädande en syssla ungefär motsvarande våra landssekreterare-platser. Den rysliga feber, som i fjol och ännu i år rasat på Mauritius, tvang honom att söka klimatombyte, och begagnande sig af ett års permission återvände han till fosterlandet och är nu förmodligen i kretsen .af sina föräldrar och slägtingar, Hans far är kamrerare vid flottan. Ehuru han under dessa långa år sällan haft tillfälle att träffa en landsman, har han dock ej alldeles glömt sitt modersmål, och det gladde honom naturligtvis att träffa svenskar under de dagar han var här. Många intressanta saker berättade han dn fer fa — — RA — —— — — — — — — — S— A— — O— ot — — — KR RK — — — — AR FH BAM — DD FR 9— — Ö — — ÖS— PA AA AR M OA AM, Fr Ke c O Oo —— — — — — Je va