Pariserskildringar af Scholl. (öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Medan herr de Sanlles talade, öfverfölls baronessan de Remeney af en slags frossskakning. Hennes ansigte blef likblekt — — — Natten, stammade hon, — det är! sannt; — 0, natten — — i — Had fattas dig, mamma? frågade Edwige förskräckt. I detta ögonblick anmälte en betjent: — Herr chevalier de Pulnitz! En rörelse uppstod bland de församlade. Chevaliern gick rakt fram till madame de Remeney och bugade sig djupt. Denne man hade ett ganska egendomligt utseende. Hans långa ansigte med framstående kindknotor, kans mustacher, hvilka på båda sidor voro uppvridna i en spets, som nådde nästan upp till ögonbrynen, gåfvo honom ett mephistopheliskt utseende. Under hans ovanligt höga panna gnistrade ett par små svarta ögon med en nästan öfvernaturlig glans. Vare sig af slump eller beräkning hade chevalier de Pulnitz inträdt i salongen v. ägra sekunder före klockan tolf på natten. — Hvad ämnar ni låta oss bevittna för —— ) SC H.-T. N:o 55.